Drömmen går i kras – det blir ingen Gotlandstrafik. Åtminstone inte 2015. Det var beskedet från Gotlandsbåtens VD Lars Meijer, efter onsdagens presskonferens i Visby.
Företaget vill köpa loss en ny färja som ska avgå från Västervik 2016. Trafiken ligger dock i vad som får betraktas som händelsehorisontens gränsland och om det verkligen blir någon färjeförbindelse, det står skrivet i stjärnorna. Nog har man anledning att ställa sig frågan om detta är början till slutet för Gotlandsbåten.
För många kommuninvånare är beskedet lika dystert som november. Få planerade företagssatsningar har varit förunnade en sådan folklig uppslutning. Charmen går knappast att förneka: ett privat initiativ startat av superentreprenören Pigge Werkelin, finansierat av lokala företagare och med det långsiktiga målet att utkonkurrera den statligt söndersubventionerade trafiken från Oskarshamn. En Davids kamp mot Goliat där ingen skulle gå lottlös. Den nya färjeförbindelsen skulle enligt företaget kunna leda till så många som 50 000 nya gästnätter i Västervik, med allt vad det innebär i form av ökat kassaflöde och arbetstillfällen.
Med detta frikostiga löfte slöt kommunfullmäktige upp bakom marknadsföring och investeringar i hamnen för miljonbelopp. Helt uppåt väggarna var knappast prognosen – drygt 40 000 biljetter såldes inför säsongen 2014. Något av en försäljningssuccé. Här slutar emellertid det goda som hittills finns att säga om Gotlandsbåten.
Hur omtyckt själva idén om färjetrafiken än må vara, så måste man förhålla sig till vad som verkligen är. Gotlandsbåten har lånat kommunens varumärke och skadat det genom att inte leverera vad man avtalat. Det avgår ingen färja från Lucerna. Tusentals tänkta resenärer slåss nu för att få tillbaka sina pengar. Med förbittring kommer en stor del av dessa semesterfirare bestämma sig för att inte återvända till Tjust – det är knappast ett gott utfall för en kommun med mål att öka sin turism avsevärt till 2020.
Visst föreligger ett stort mått av mod och risktagande bakom de flesta kommersiella succéer. Det står också alla företagare fritt att satsa sitt kapital på att levandegöra drömmar likt Gotlandsbåten. Kommuner har emellertid inget eget kapital, de förvaltar medborgarnas skattemedel. Det utesluter stora delar av den våghalsighet näringslivet kan företa sig. Vad en kommun i stället kan kompensera med, det är låga skatter och en god attityd till företagande som kommer till uttryck genom lättfattlig byråkrati och snabba beslutsprocesser.
Gotlandsbåten har ännu inte begärts i konkurs. Dess ambition är att trafikera farleden 2016. Låt oss hoppas att så blir fallet. Men krisen måste leda till en allvarsam diskussion om vilka krav en kommun kan och bör ställa på de företag man ingår avtal med. Men också vilket underlag väljarna kan kräva att våra folkvalda har i ryggen, innan de strör miljoner över drömmar om passagerarfärjor som riskerar att landa i sjön.