Under 2018 var drygt 12 procent av persontågen mer än fem minuter försenade till sin destination. Problem med infrastrukturen var orsaken i ungefär en tredjedel av fallen. Sedan juli 2018 kan tågbolagen ansöka om ersättning från Trafikverket för sådana förseningar, till exempel då det inneburit merkostnader för hotellövernattningar och resegarantier till passagerare. Detta kan förhoppningsvis fungera som ett extra incitament för myndigheten att förebygga problem, efter att den nu fått in ansökningar om totalt 108 miljoner kronor från tågbolagen.
Trafikverket förklarar förseningarna under 2018, som ökat i antal jämfört med tidigare år, med framförallt extrema väderförhållanden, både värme och kyla (SVT 4/3). Många väderrelaterade problem, såsom solkurvor och frusna växlar, går dock att förebygga om de bara prioriteras. Det bristande underhållet på en stor del av järnvägen är överlag en betydande orsak till förseningarna. Ansvaret för att komma till rätta med det ligger både på Trafikverket, som utförare, och på den politiska styrningen – där måste viljan att prioritera det här problemet finnas.
Tågförseningar är för många ett betydligt större problem än den nationella statistiken visar. För den som reser ofta längs en särskilt sliten sträcka, och det finns gott om sådana, kan flera till synes marginella förseningar lätt bli till långa perioder totalt sett.
Pendel- och flygtåg, som åker kortare sträckor, drabbas av en betydligt lägre andel förseningar. Att denna typ av tågtrafik fungerar relativt väl är i sig positivt, eftersom det underlättar för många att dagpendla in till exempelvis ett arbete i större städer.
Risken att drabbas av försening blir dock betydligt större på längre sträckor, trafikerade av regional-, fjärr-, snabb- och nattåg. 2018 var 15 procent av medeldistanstågen och hela 28 procent av långdistanstågen mer än fem minuter försenade. För den som reser med dessa tåg torde förseningar inte komma som en överraskning, och det är ett kraftigt underbetyg till den svenska järnvägen.
Upprepade förseningar på vissa misskötta sträckor drabbar framförallt de som reser utanför pendeltågens räckvidd. Detta innebär i längden att förtroendet för tåget som transportmedel minskar. Den som vill vara säker på att komma fram i tid gör i många fall bättre i att flyga.
Förseningsstatistiken och tågbolagens ansökningar om ersättning visar med all önskvärd tydlighet hur stora brister järnvägen lider av, och vad det innebär för enskilda resenärer. En satsning på järnvägsunderhåll finns med i januariöverenskommelsen mellan regeringen samt C och L, men för att den ska kunna genomföras obehindrat måste de planerade höghastighetstågen mellan storstäderna komma i andra hand. Först när tågen faktiskt följer tidtabellen på de banor som redan finns kan de för vissa delar av landet vara det alternativ till flyget som många politiker säger sig vilja.