I tisdagens interpellationsdebatt i riksdagen tvingades justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) svara på frågan om vad ministern och regeringen är beredda att göra för de afghanska tolkar som varit i svensk tjänst i Afghanistan. Svaret är häpnadsväckande nog att Johansson och regeringen inte är beredda att ompröva systemet eller ändra den lagstiftning som gör att tolkarna fortfarande inte kan få sina asylskäl prövade.
Under vår decennielånga militära insats i Afghanistan har Försvarsmakten varit beroende av afghanska tolkar. Omkring 40 stycken har arbetet för Sverige i Afghanistan. Att som infödd afghan arbeta för utländska förband har visat sig förenat med livsfara – långt efter att den operativa insatsen avslutats.
Hittills har tolkarna inte behandlats som personer som har riskerat sina liv i Försvarsmaktens tjänst (två tolkar har dött i svensk tjänst). Tjugotalet tolkar har erbjudits så kallad vidarebosättning i Sverige genom ett särskilt samarbete mellan Migrationsverket och Försvarsmakten.
Det är dock bara tolkar som var anställda vid årsskiftet 2013/14 som blivit utvalda för vidarebosättning. Det finns exempel på en tolk som arbetat i sju år men ”fel” år. De tolkar med familjer, totalt 68, personer som Försvarsmakten valde ut för att komma till Sverige som så kallade kvotflyktingar är lyckligt lottade – i ordets rätta bemärkelse. Att låta gränsen för att få söka asyl avgöras av ett godtyckligt datum är inte rimligt.
Det anständiga är att ge de kvarvarande tolkarna med familjer en möjlighet att få sitt skyddsbehov prövat, men utlänningslagen medger inte att asyl beviljas med mera än att den asylsökande befinner sig i Sverige.
I interpellationsdebatten med Allan Widman (L) framstod ministern som överdrivet intresserad av att skylla ifrån sig på den förra regeringen som han menade har det största ansvaret för hanteringen av tolkarna. Samtidigt sa Johansson att regeringen inte har några planer på se över systemet, utan att tolkfrågan får hanteras inom de givna ramarna.
Det finns naturligtvis en poäng i att inte ändra lagar lättvindigt. Men det finns också moraliska argument som gör det nödvändigt.
Morgan Johansson (S) sa sig inte vara villig att ge någon sorts självklar asylrätt till alla som varit lokalanställda i utlandet av Försvarsmakten. Vilket i sig är en rimlig hållning. Men tolkarna är inte att betrakta som vilka anställda som helst. Det var ett mycket olycklig inlägg av Johansson. Precis som Widman påpekade är det en avgörande skillnad att tjänstgöra som tolk i ett svensk förband och att köra ut livsmedel. Det är en avgörande skillnad att stå sida vid sida med svenska officerare och soldater i strid och att inte göra det.
Denna skillnad ger Sverige ett särskilt ansvar för tolkarna och motiverar någon form av översyn av lagstiftningen. Anständigheten kräver att de får sina skyddsbehov prövade. Regeringen bör rätta till det som är fel istället för att skylla på den förra regeringen.