Äta bör man annars dör man, säger ordspråket. Den enkla insikten är anledningen till att stater genom historien har hållit ett fast grepp om jordbruket. Men efter att Jordbruksverket meddelat att många bönder tvingas vänta över ett år på att få jordbruksstödet verkar myndigheten ha ett strypgrepp på näringen. Över två miljarder som förra året skulle ha nått lantbrukarna som ersättning för genomförda åtgärder kan bli kvar på Jordbruksverket konto tills i höst.
Rimligheten i att EU lägger en stor del av sin budget på jordbruksstöd kan diskuteras. Kanske skulle jordbruksnäringen må bra av att stöden långsiktigt togs bort. Nu är situationen en annan. För 2015 skulle svenska bönder ha fått drygt nio miljarder i jordbruksstöd. Trots det har många lantbrukare svåra tider.
Krisen för svenska mjölkbönder är delvis ett resultat av jordbrukspolitikens fördyrande regler. Svenska bönder måste anpassa sig till både EU-lagstiftning och svenska regleringar. Jordbruksstöden blir en kompensation för omfattande regler och miljötjänster.
Det är anmärkningsvärt att Jordbruksverket tillåts misslyckas med utbetalningarna av delar av stöden utan att ansvarig minister, landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S), rasat eller lovat bot och bättring. Även från Lantbrukarnas riksförbund, LRF, har tonen länge varit pinsamt sval. Den 11 januari kommenterade LRF:s ordförande Helena Jonsson anklagelser om att LRF borde höras mer i debatten i tidningen Land:
”Jag skrev en debattartikel om det här i oktober där jag uttrycker att LRF ser en fara i förseningarna. Men det är svårt att driva opinion omkring jordbruksstöden som har dåligt rykte. Nyligen skrev exempelvis Aftonbladet om ett miljardregn över Sveriges bönder. För den allmänna opinionen är det här en icke-fråga, men för företagarna blir den akut när pengarna inte betalas ut”.
När varken landsbygdsministern eller LRF visat större intresse för lantbrukarnas villkor verkar aktören med påverkanskraft vara tjänstemännen. Säkerligen arbetar många på Jordbruksverket hårt för lantbrukets bästa. Men det finns en fara i tjänstemannastyret.
Lagstiftningens klassning av jordbruk som miljöfarlig verksamhet skapar en grogrund för misstänksamhet. Bönderna har svårt att få råd om hur reglerna ska efterlevas när myndigheter främst inspekterar. Många myndigheter kan säga vad som är fel, men inte vad som är rätt. Den inställningen bygger murar mellan människor.
Oförståelsen för jordbruket finns också bland allmänheten. Flera bönder väljer att inte längre ha sina djur längs med större vägar då förbipasserande anmäler att de sett djur som är smutsiga om baken. Men att kor kan bli skitiga där är naturligt.
Finns något av den obefogat misstänksamma inställningen mot bönder bland dagens styrande tjänstemän är det inte så konstigt om man inte bryr sig så mycket om försenade jordbruksstöd. Men att varken landsbygdsministern eller LRF bryr sig nämnvärt är oroande.