I den döljer sig av allt att döma riksåklagarens begäran (28/10-19) om en uppluckring av regelverken för när hemliga tvångsmedel kan användas för att bland annat få utökade befogenheter mot grova jaktbrott. Följer regeringen riksåklagarens begäran riskerar viktiga principer för rättsstaten att sättas åt sidan. Det bör få riksdagen och oppositionen ledd av Moderaternas Ulf Kristersson att dra öronen åt sig.
Förslaget från riksåklagaren är häpnadsväckande långtgående. Åklagarna vill få rätt att använda hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och telefon i syfte att utreda vem som skäligen kan misstänkas för bland annat jaktbrott. I klarspråk vill staten få befogenheter att lyssna på människor som inte är misstänkta för brott.
På ett principiellt plan ska inte staten utan brottsmisstanke kunna avlyssna sina medborgare. Den typen av verksamhet ägnar sig korrupta diktaturer åt. Det sker i Moskva, Minsk och Peking – men bör inte tillåtas i Jönköping, Karlstad eller Luleå. Sådant bryter snabbt ner medborgarnas tilltro till staten som folkets, snarare än maktens, förlängda arm.
Praktiskt lär det inte vara svårt för Polisen att motivera vilka som ska avlyssnas. Enligt riksåklagarens förslag kan alla jägare i ett område där det misstänks ha begåtts ett grovt jaktbrott kartläggas och avlyssnas.
Det sista som behövs i dag är också en ökad misstro mot staten i jaktfrågor. Tilliten behöver i stället ökas till statliga beslutsprocesser, inte minst kring vargförvaltningen. Forskaren Erica von Essen konstaterade i en avhandling från SLU (2016): "Sveriges jägare har till stor del utestängts från den beslutsprocess som har lett fram till dagens rovdjursförvaltning. Bristen på inflytande har radikaliserat en del jägare, och den illegala jakt på rovdjur vi ser i dag kan beskrivas som en form av civil olydnad".
Sedan dess lär inte läget ha förbättrats. Särskilt har häktandet av industriledaren Karl Hedin för grovt jaktbrott väckt ont blod. Han häktades i en månad 2018. Utöver ett huvudvittne, som senare tog tillbaka sina uppgifter, utgjordes bevisningen av en av Polisen felaktigt återgiven hemlig telefonavlyssning. Denna visade det sig att åklagaren inte hade haft rätt att begära, eftersom straffvärdet för det misstänkta brottet är under gränsen på två år.
Händelsen är upprinnelsen till det långtgående förslaget om utökad användning av hemliga tvångsmedel, då myndigheterna nu vill legalisera de befogenheter de tagit sig. Att åklagarna under lång tid förefaller ha systematiskt överträtt lagens begränsningar om avlyssning är en mycket tunn grund för att bevilja åklagare och polis nya befogenheter. Särskilt sådana som tummar på rättssäkerhetsprinciperna.
För att bygga tillit ska staten lyssna på medborgarna – inte avlyssna dem i hemlighet utan skälig brottsmisstanke.