Så ser utredaren Mikael Westbergs förslag ut för en kraftig förändring av premiepensionssystemet, med det grundläggande syftet att stänga ute oseriösa aktörer.

På fondtorget finns alla de placeringsmöjligheter som den som aktivt vill placera sin premiepension har att välja mellan. Förslaget på ett nytt system stänger dock ute långt fler fonder än de oseriösa, genom att erbjuda ett begränsat antal platser. Vilka fonder som ska få plats ska avgöras genom upphandling. Ett fondavtal ska sedan kunna gälla i upp till tolv år.

Att ställa vissa krav som fonderna ska uppfylla för att få vara med på fondtorget är helt i sin ordning. Höga krav begränsar i sig utbudet av fonder. Men utredningen föreslår alltså att en fond, för att få ett avtal, inte bara ska uppfylla kraven, utan också bidra till en valfrihet på fondtorget. Sparare ska erbjudas ett begränsat urval av fonder med olika risknivå och placeringsinriktning, för att det ska bli lättare att välja.

Konsekvensen för fonderna som deltar i upphandlingsprocessen blir alltså att det inte bara gäller att uppfylla kraven, utan också att vara tillräckligt utmärkande inom sin egen kategori för att få ett avtal. Då är det inte fondens möjlighet att uppfylla kraven, utan ett godtyckligt urval från staten som styr vad spararna kan välja mellan. 

Medan staten borde rensa spelplanen från bluffmakare, blir utfallet ett stelt försök att efterlikna den faktiska variation av seriösa fonder som finns. Detta gynnar stabila spelare före rörlighet och innovation, vilket knappast är marknadsmässigt. Systemet riskerar utöver det att skrämma bort seriösa mindre fonder, som av omsorg om sina sparare vill undvika en turbulent upphandlingsprocess med oklart utfall.

Till utredningens mer positiva förslag hör att en myndighet får ett tydligare uppdrag att förvalta och granska fondtorget och dess aktörer. Detta för att säkerställa att de fonder som lyckats få tillträde till det mer exklusiva fondtorget faktiskt fortsätter att sköta sig.

Det är dock själva granskningen som är huvudorsaken till att fondtorget föreslås få ett begränsat antal platser, med argumentet att det inte finns resurser att granska hur många som helst. Att upprätthålla granskningen är viktigt, men här kan både antal och resurser regleras på ett mer förutsägbart sätt genom tydliga regler. Utöver statens lagar finns det en vilja hos seriösa aktörer att alla håller sig inom vissa ramar, vilket i exempelvis aktiebörsernas fall resulterat i egna stränga regler.

Utredningen har landat i ett förslag som i strävan att erbjuda valfrihet bland seriösa fonder landat i något som mer kan beskrivas som en valvariation, där valet och alternativen är ordentligt tillrättalagda. Det finns något för alla, men ingen frihet att välja mellan alla fonder som uppfyller kraven. Det är en grovt överdriven reglering, för att uppnå målet att sortera bort bluffmakarna.