Mineralgödsel är ju ett bärande inslag i det konventionella jordbruk som S länge motarbetat och velat ersätta med ekologiskt. Vill Socialdemokraterna ha mineralgödsel eller vill de inte ha det? Varför är mineralgödsel ett problem både när det finns och inte finns?
S saknar inte bara insikt om krockarna i sin politik. Det saknas än mer kunskap i sakfrågan. Något som bekräftas av Sätherbergs hantering av den livsmedelskris vi bara sett början på. Verklighetsfrånvänd och för sen.
Det är snart ett år sedan Ryssland började strula med gödselexporten och det försvann en ofantlig mängd gödsel från världsmarknaden. Runt hälften av det kväve EU importerade innan kriget kom från Ryssland. Det är inte konstigt. På global nivå stod landet för 60 procent av produktionen och 40 procent av handeln av ammoniumnitrat. För handeln med fosfor var siffran 20 procent.
Tillsammans med Vitryssland stod Ryssland för 40 procent av den globala handeln av kalium och dessa två länder stod för 70 procent av importen till EU. Ryssland är alltså en storspelare på gödselmarknaden. Till skillnad från EU.
EU var förvisso en stor exportör av kväve men vår handelsbalans är sedan 2015 negativ. EU:s andel av den globala gödselproduktionen är numera så låg som nio procent för kväve, tre procent för fosfor och åtta procent för kalium. Efter kriget har EU:s kväveproduktion på grund av fullkomlig gasbrist i stort sett upphört.
Lantbruket varnade redan tidigt i våras för konsekvenserna av gödselbrist. Sätherbergs insats då var att tillsammans med Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin hålla presskonferens (1/3). Ministern försäkrade då att "Sveriges livsmedelsförsörjning är god. Våra svenska myndigheter ser inte någon risk för brist på livsmedel eller tillgång till mat i Sverige". Nordin fyllde i att ”det finns god tillgång på gödning till vårbruket”.
Sätherberg adresserade en så kallad halmgubbe. Det fanns ingen som då pekade på akut brist för livsmedel, och påståendet om god tillgång på gödsel var lögn. Det var brist redan då. En brist som Sätherberg tänker sig lösa genom en pseudoutredning som ska presenteras den 31 mars nästa år. Alltså när vårbruket redan är igång. Hade ministern haft sakkunskap eller avsikt att avhjälpa problemet hade hon redan i våras undersökt möjligheterna att producera kväve istället för sprängmedel, lovat statlig subvention till detta samt höjt gränsvärdet för kadmium i fosforgödsel. Det hade inte varit i närheten av att lösa krisen, men det hade i alla fall varit något.
Ett tidigt och kompetent agerande hade kunnat minska de akuta konsekvenserna av livsmedelskrisen. Tyvärr lever både landsbygdsministern och Jordbruksverkets generaldirektör i en bubbla. De som ska leda oss genom detta förstod inte att agera när tid fanns, och driver oss in i en livsmedelskris som inte bara läggs till energikrisen, utan får den att blekna.