Ledare: Ge skolor lika förutsättningar

Under de senaste åren har misstankar om att den kommunala skolan är ekonomiskt förfördelad tagit stor plats i den politiska debatten. Dessa kommer sig av att kommuner har en skyldighet att ge plats på sina skolor åt alla av barn boende i kommunen som söker. För att alltid kunna ta emot nya sökande skulle kommunerna därför behöva hålla tomma platser i beredskap, vilket kan öka kostnaden per elev.
Debatten om det så kallade hemkommunsansvaret ledde bland annat till att regeringen i våras lade en proposition om att minska skolpengen till friskolor. Ett förslag som dock röstades ned av riksdagen i juni.
För att reda ut frågan har Riksrevisionen granskat hur skolpengen fungerar, särskilt i förhållande till skollagens mål om likvärdig utbildning. Rapporten finner flera svårigheter.
För det första är det svårt för skolhuvudmän att planera ekonomin. Det beror på att skolan har höga fasta kostnader, exempelvis för lokaler och löner till personalen, medan intäkterna från skolpengen kan variera kraftigt då elever byter skola. Det är ett särskilt problem då många elever söker till både en friskola och en kommunal, och sedan ger besked kort inpå terminsstarten.
Problemet planera verksamheten delas av både enskilda och kommunala huvudmän. Men friskolor har något större möjligheter eftersom de kan begränsa hur många elever som tas emot, vilket kommunen inte kan göra.
För det andra menar Riksrevisionen att det finns ett problem med likvärdighet på grund av kostnaden för hemkommunsansvaret. Tanken med att grundbeloppet är samma, är ju att skapa likvärdiga förutsättning, men eftersom ansvaret skiljer sig blir effekten motsatt i praktiken.
För det tredje råder oklarheter i hur kommunen räknar ut delar av skolpengen, framför allt kopplat till lokalkostnader. Många kommuner gör på olika sätt, och i flera fall saknas tydlig redovisning och motivering kring varför beloppen sätts på en viss nivå. Detta innebär problem för friskolor som dels inte vet hur stor skolpengen kommer bli, dels inte kan vara säkra på att den skolpeng de får är korrekt.
För att åtgärda situationen föreslår rapporten att skolpengen till friskolor ersätts med ett schablonbelopp som sätts av staten. Detta ska anpassas efter lokala skillnader i exempelvis bostadsmarknad och löneläge. Det skulle göra att friskolor får en säker och skälig ersättning, medan kommunerna kan hantera sina skolkostnader på egen hand.
Riksrevisionen lämnar inga detaljer kring hur en sådan schablon bör utformas, utan lämnar det till en framtida utredning. En sådan bör tillsättas så snart som möjligt efter valet. Det är inte nödvändigtvis en bergsäker lösning, men den bör åtminstone allvarligt övervägas. Sveriges elever förtjänar ett välfungerande skolval.