Efter en motion från Moderaterna år 2015 har frågan om profilfritids nu landat i ett erbjudande till föreningslivet om att driva profilfritids i projektform under läsåret 2018-19.
Det är ett mycket bra förslag som kan ge mer aktiviteter åt barnen, en ökad valfrihet och bättre förutsättningar för många familjer att pussla ihop vardagen när barnen kan utföra sina fritidsaktiviteter på eftermiddagar. Det kan även ge ett rikare föreningsliv, när man flyttar makt och samhällsresurser från det offentliga ned till medborgare som engagerar sig i olika verksamheter. Tyvärr kan hela projektet misslyckas eftersom föreningarna inte ges ekonomiska förutsättningar att driva verksamheten.
En mycket liten andel av föreningslivet har anställd personal. Än färre är de föreningar som har anställda fritidsledare, vilket kommunen kräver. Oavsett kravet på fritidsledare innebär profilfritids ett stort åtagande. Det ska ha öppet halvtid på skoldagar och heltid på lovdagar. Men administration och planering motsvarar arbetsinsatsen sannolikt minst en heltidstjänst. Det kräver i de flesta fall att föreningen behöver knyta någon form av personalresurs till sig.
För en grupp på 15-20 barn skulle en förening få en ersättning någonstans mellan 100 000 och 150 000 kronor per år från kommunen. Vissa föreningar, som kan få statligt stöd för gruppaktiviteter, skulle kunna få ytterligare 50 000 kronor för de deltagande barnen. Föreningens intäkter på mellan 100 000 och 200 000 ska jämföras med lönekostnader för en fritidsledare på cirka 400.000. Dessutom tillkommer kostnader för material samt måltider till barnen.
Det kan också jämföras med de kommuner som tidigare infört profilfritids. Under första projektåret fick föreningarna i Tyresö 400 000 och i Kumla 470 000 kronor för motsvarande barngrupper.
Antingen har kommunen räknat fel eller så är de överdrivet snåla. Har det blivit fel i tanken eller siffrorna borde det vara lätt att rätta till. Har kommunen medvetet lagt ersättningen på en mycket låg nivå kan det bero på ett krasst syfte att utnyttja föreningarnas ideella arbete för att spara kommunala pengar. Det vore förkastligt.
Men snålheten kan också bero på en försiktighet. Det kan vara svårt att förutsäga kostnadsutvecklingen beroende på osäkerhet kring hur många nya barn som tillkommer och hur många som byter från skolans fritidshem. Men i ett projekt, där ersättningsnivåerna inte är skrivna i sten, bör kommunen kunna erbjuda avsevärt bättre villkor för föreningarna. Om projektet inte ska dö i sin linda behöver kommunen erbjuda en realistisk ekonomisk möjlighet för föreningarna att klara uppdraget.
Den sista april ska föreningarna ha svarat på kommunens erbjudande. Risken är stor att de allra flesta, om inte alla, tackar nej. Det ska då inte tolkas som en brist på intresse. Utan som en brist på reella möjligheter utifrån de ersättningsnivåer som kommunen erbjudit denna gång.