Den 20 januari skrev krönikören Marcus Berggren i Göteborgs-Posten under rubriken ”Jag är så j*vla trött på antivaxxare” och menade med glimten i ögat att de som inte vill vaccinera sig borde skeppas till Åland. Men bemötandet bör vara respektfullt när oro uttrycks över biverkningar. Annars kan förtroendet för vaccin vara förbrukat inför framtiden.
Sju av tio vill ta vaccinet, visar siffror från både Novus och Kantar Sifo. Men bara 38 procent av kvinnor i åldrarna 18–29 år vill säkert eller troligtvis ta vaccinet. Sett till hela befolkningen skulle det innebära att över 450 000 kvinnor inte säger ja till vaccin. Dessa siffror kommer med insikten att osäkerheten inte gäller någon marginell minoritet. Så många kan inte med legitimitet utmålas som tokstollar, utan bör bemötas som jämlikar i en sansad diskussion.
Det finns en rädsla efter Pandemrix-vaccinet som användes mot svininfluensan. 394 av de 5,3 miljoner som vaccinerade sig tros ha drabbats av narkolepsi. Ännu fler har sett någon av dessa i sin omgivning. Risken för narkolepsi tredubblades för unga upp till 19 år. Det är svårt att förneka möjligheten att dessa siffror bidragit till ungas rädsla. Argumentet ”det kommer nog inte drabba dig” blir helt enkelt svagt när man sett exempel på nära håll.
Rädsla är en naturlig reaktion både på osäkerhet och på egna negativa erfarenheter. Däremot bör den inte uppmuntras utan mötas med förståelse och sansad argumentation. Diskussionen som uppstod efter att flera regioner först inte ville använda vaccinet Moderna, då det inte omfattades av någon läkemedelsförsäkring, är en sådan typisk konstruktiv diskussion som kan lugna rädslan.
50 procent av svenskarna lär behöva vaccinera sig för att dämpa smittspridningen. Helst bör siffran vara 70 procent för att kunna nå flockimmunitet. De 70 procent som behöver vaccinera sig finns och vill vaccinera sig. Däremot är det oroande att det är den äldsta åldersgruppen som höjer den totala andelen som vill vaccinera sig. Därför borde energin läggas på att öka tilliten bland unga.
Frågor och förtvivlan om biverkningar kommer att dyka upp oavsett vilka de är. Det är bara en tidsfråga innan debatten vaknar till. När den gör det är det viktigt att de skeptiska inte kan dra till minnes hur vaccinförespråkare sa att de var galna.
Det kommer att bli avgörande hur myndigheter, politiker och opinionsbildare kommunicerar för att vaccinet inte ska bli en polariserad fråga. Skeptikerna är ju en grupp man verkligen vill övertyga och inte bara bråka med på Twitter. Av den anledningen måste förståelse vägleda samtalet.