För nog finns det sådant som redan innan covid-19 var långt ifrån perfekt.
Ett exempel är kontorslandskapen. Här har Karin Pihl på Göteborgs-Posten (12/5) försökt att starta en välbehövlig debatt. För om kontorslandskap finns det numer relativt mycket forskning. Och forskningsläget är förvånansvärt entydigt: kontorslandskap är dåliga både för arbetet som utförs och för människorna som förväntas utföra det.
Egentligen borde det inte komma som en överraskning för någon. Den mänskliga hjärnan reagerar på ljud och rörelse. Att hålla koncentrationen under lång tid bland andra människor är svårt. Hjärnan blir trött. Att fylla i formulär går kanske an, men den som behöver läsa, skriva eller på allvar försöka komma på lösningar, bör göra det någon annanstans än i ett kontorslandskap. Risken är annars stor att den som sitter av sina timmar på jobbet måste tänka på arbetsuppgifter också efter att de stämplat ut. Med tiden leder det till stress och sjukdom.
Det här är tråkiga insikter för den som blivit anvisad att jobba i ett kontorslandskap. Placeringen i ett öppet landskap är en signal om att arbetsgivaren varken är särskilt intresserad av kvaliteten på arbetet som ska utföras eller av hur arbetstagaren mår. Chefer och nyckelbefattningar brukar ju få fortsätta att ha kontor även när företag går över till öppna landskap.
Särskilt kreativa är inte landskapen heller. Riktiga konversationer blir mindre vanliga och förtroliga samtal försvinner kanske helt. I stället för att tala med kontorsgrannen väljer man att mejla för att inte störa tredje part. Därmed försvinner det argument om kreativa möten som oftast har använts för att sälja in kontorslandskapen.
Landskapen har endast haft två egentliga fördelar. Till del har det handlat om kontroll. Arbetsgivaren tror sig ha lättare se vad den anställde gör på sin arbetstid. Men framför allt har det handlat om att skära i kostnader. Många företag har kunnat sänka sina lokalkostnader med hälften när de gått över till öppna kontorslandskap. Lokalkostnader är viktiga i ett land som Sverige där det är dyrt att bygga och politiken länge har utgått ifrån en förväntan om att alla ska flytta till storstadsregionerna. Kontorslandskap är alltså samtidigt symptom på vissa problem i samhället och orsak till andra.
Under pandemin har många arbetsgivare upptäckt att produktiviteten ökar när människor arbetat hemifrån. Låt den insikten bli en utgångspunkt för en förnyelse av hur vi organiserar det dagliga arbetet. Allt bör inte gå tillbaka till hur det var före pandemin. Det normala var kanske inte alltid så särskilt normalt.