Ofta beror det på att förslaget helt enkelt inte stött på något större motstånd under processen. Det är såklart glädjande för partiet som initierat frågan, men möjligen lite frustrerande om framgången inte hörs och syns. Det är så man kan förstå debattartiklar som emellanåt dyker upp på temat ”kolla här vilket bra politik som ingen pratar om”.
Ett förslag som Liberalerna lyckats få igenom (och förtjänar uppskattning för) handlar om att bereda väg för privata trygghetsboenden.
Att det byggs fler trygghetsboenden vore tveklöst positivt. Inte bara för att det är en eftertraktad boendeform, utan också av principiella skäl. Trygghetsboenden ger fler boendealternativ när åldern smyger sig på. Särskilda boenden är reserverade för personer med funktionsnedsättning. Och i vanliga äldreboende bor främst de med större behov och där ingår mat, service och omvårdnad. Många – tämligen friska – äldre platsar därför inte på ett äldreboende. Och trivs sannolikt inte heller när verksamheten anpassas till de med störst behov.
Trygghetsboenden kan således erbjuda en högre trygghet och gemenskap än att bo själv. Och samtidigt behåller den boende en hög grad av frihet och självständighet, jämfört med ett äldreboende.
Olika trygghetsboenden kan ha olika karaktär och ett tillräckligt stort bestånd av trygghetsboenden kan ge en valfrihet åt de äldre. Därmed är det också positivt med privata lösningar på området, då det genererar fler boenden och sannolikt en större variation i det totala beståndet av bostäder.
Vidare finns det potentiellt ekonomiska fördelar. De icke offentliga verksamheterna har i regel starkare drivkrafter att höja produktiviteten, än de offentliga har. Och de olika driftformerna kan lära av varandra.
Socialförvaltningen konstaterar nyktert i sitt yttrande till Liberalernas motion att de ser positivt på en utveckling med ännu fler trygghetsboenden på flera orter i kommunen, oavsett om de tillskapas av kommunala eller privata initiativ. I tur och ordning instämde därefter alla instanser fram till beslutet i fullmäktige.
Det är således inte bara Liberalerna som förtjänar uppskattning. Det är glädjande när kloka förslag kan beredas och beslutas utan större upphetsning och utan synbara konflikter.
Huvudpoängen är att politiken inte bör motverka, eller särskilt gynna, något alternativ. Alla bör ha samma möjligheter att bidra till den kommunala välfärden, oavsett varifrån initiativet kommer. Fokus ska ligga på verksamhetens kvalitet, inte på driftsformen. Om kommunen genom arbetsformer, regelverk eller attityder missgynnar en viss driftsform bör man justera sin egen verksamhet eller kompensera med extra åtgärder, så att kommunen i sin helhet förhåller sig så neutral som möjligt.
Även kooperativa lösningar i omsorgen förtjänar att uppmärksammas och stimuleras. Sådana har potential att förena det privata näringslivets incitament för att få maximal effektivitet, med ideella drivkrafter för att skapa största möjliga kvalitet i vården.
Samma självklara syn på privata alternativ, som kommunen nu intagit avseende trygghetsboenden, bör finnas på alla kommunala välfärdsområden. Den genomförda beredningen signalerar att det borde gå att enas kring en bredare policy avseende en neutral syn på driftsform och ägarskap i alla delar av omsorgen. Det vore välgörande för den framtida välfärden. Och relevant för hur kommunen generellt uppfattas av investerare och entreprenörer.
Ledare
