Men det är så resonemanget går när alla riksdagspartier utom Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill att public service ska få sin egen paragraf i yttrandefrihetsgrundlagen.
Förslaget är en del i den parlamentariska tryck- och yttrandefrihetskommitténs utredning som presenterades den 18 augusti. Men eftersom tre partier protesterade blir det ingen skrivning om public service i grundlagen. Justitieminister Morgan Johansson (S) har därför anklagat M för att vilja öppna för att staten ska kunna kontrollera innehållet i public service (DN 18/8).
Eftersom Johansson menar att motstånd mot förslaget är förkastligt antyder han också att vår nuvarande grundlag inte skyddar medierna tillräckligt mot statlig påverkan. Om det vore sant är det anmärkningsvärt att inte heller Socialdemokraterna har försök täta luckorna tidigare. Men som tur är har Johansson fel. I yttrandefrihetsgrundlagen säkras redan alla mediers redaktionella självständighet, och skyddar därmed mot yttre påverkan. Det gäller även Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion.
I bästa fall hade det inte gjort någon skillnad mot nuvarande ordning om public service skrivits in i grundlagen. I värsta fall, och mest troligt, hade SVT, SR och UR i stället knutits ännu närmare staten än i dag – något som Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer vädrar sin oro för i en debattartikel i DI (21/8). Att peka ut enskilda medier i grundlagen kommer att innebära bekymmer.
Tryck- och yttrandefrihetskommittén har experimenterat med flera olika formuleringar för att försöka skydda public service utan att också tvinga in bolagen i särskilda organisationsformer. Men det går helt enkelt inte. För att skydda särskilda mediebolags oberoende i grundlagen behöver man också slå fast att dessa bolag ska finnas och att de ska ha en särskild verksamhet. När det gäller medier som ägs av staten, och finansieras via en skatt, bygger sådana frågor trots allt på politiska beslut.
Det finns alltså inget att vinna men mycket att förlora på att skriva in public service i grundlagen. Morgan Johansson och andra som trots allt vill göra det pekar på risken att folket väljer en annan politisk majoritet som kommer att vilja peta i SVT- och SR-programmens innehåll. Men med de statliga mediebolagen i grundlagen skulle de politiska beslut som trots allt format public service bli svårare att ändra på. Vad skulle då kunna hållas emot till exempel en extremistisk majoritet som vill göra precis samma sak på andra områden?
Därför bör public service-kanalerna även i fortsättningen skyddas tillsammans med alla andra medier i den befintliga grundlagen. Att försöka skydda statlig media exklusivt kommer inte att föra med sig något gott.