Socialdemokraterna har valt snabba valkalorier för breda väljargrupper framför en stark rättskedja. Det pekar på en förskjutning i S ambitioner med regeringsmakten. Staten finns nu till för partiet, inte tvärtom.
Även tidigare har det märkts en ovilja inom den rödgröna regeringen att skjuta till de medel som krävs för att en av statens kärnfunktioner ska fungera. Poliskrisen blev en utdragen historia, särskilt eftersom MP och S var ovilliga att ge Polisen resurserna som verksamheten så uppenbart behövde. Och nu är det Kriminalvårdens tur, som indirekt drabbades av poliskrisen. I ett försök att minska Polisens belastning fick Kriminalvården 2017 överta transportuppdraget av frihetsberövade – utan att få med någon extra finansiering.
Behovet att satsa på fler häkten och anstalter har också varit tydligt länge. År 2017 började antalet intagna på fängelser öka, efter en nedåtgående trend under flera år. Med erfarenheterna från 90-talet i färskt minne – då platsbristen i fängelserna blev akut och ledde till rymningar, gisslantagningar och upplopp – vädjade Kriminalvården offentligt om nya anstalter och häkten (DN 20/2 2018).
Platsbristen har sedan dess blivit alltmer ansträngd. Kriminalvården har på bred front börjat med dubbelbeläggning, som innebär att det sätts två intagna i samma bostadsrum. De flesta utrymmen som går att använda för att inhysa intagna har tagits i anspråk. Samma dag som regeringen lade fram budgetpropositionen i riksdagen (21/9) var beläggningsgraden på landets anstalter över 108 procent.
Att fängelserna är överfulla försämrar i sin tur förutsättningarna för Kriminalvården att bedriva en väl fungerande verksamhet. Framgångsrika behandlingsmetoder har behövt monteras ned, eftersom varje utrymme innanför murarna behöver utnyttjas. Exempelvis behövde det världsunika klostret som har funnits på Kumlaanstalten stänga (Barometern-OT 29/11 2018). Vidare försvårar platsbristen omflyttningen av besvärliga fångar till andra anstalter för att därigenom bryta upp gäng. Det löpande underhållet blir även svårare, om det inte finns utrymme i systemet för att få en avdelning ledig för renovering.
Att trenden med fler intagna snart skulle vända är inte heller sannolikt. Allt pekar på behovet av utbyggd kapacitet. Den rättspolitiska riktningen är längre straff, vilket kommer kräva fler anstaltsplatser. Att en större och effektivare Polismyndighet fångar in fler kriminella ökar också behovet av utökad kapacitet inom Kriminalvården.
Om inte Socialdemokraterna ser behovet av att satsa på flera fängelser runt om i landet bör en majoritet i riksdagen försöka enas om en annan riktning. Utan tillräckligt med fängelseplatser riskerar dömda brottslingar behöva gå och vänta på sina straff, med risken att de begår fler brott.