Precis innan jul kom beskedet att det allmänna uppdraget för Svenska Jägareförbundet förlängs ytterligare ett år. Det var en välkommen julklapp för jägare, viltstammen och Sverige i stort. Det allmänna uppdraget har blivit högvilt som Miljöpartiet i det dolda bedriver smygjakt på.
Miljöpartiet är emot jakt i allmänhet och Jägareförbundets verksamhet i synnerhet. Men att skjuta in sig på det allmänna uppdraget på det här viset är att skjuta hela föreningssverige i foten.
Det allmänna uppdraget går ut på att Jägareförbundet årligen får ett statligt uppdrag att sköta en del av jakten och viltvården i Sverige. Under snart 80 år har ingen regering haft något att anmärka på hur uppdraget sköts.
I praktiken innebär det att Jägareförbundet tilldelas 50 miljoner kronor varje år för att sköta uppgifter så som att stå för objektiv information om jakt och viltvård till allmänheten och att göra eftersök. Dygnets alla timmar står förbundet redo att ta hand om skadade djur.
MP och närstående organisationer menar att detta istället borde upphandlas enligt lagen om offentlig upphandling. Men då glömmer man att det inte är skattepengar som jägarna får, utan en del av viltvårdsfonden som finansieras genom jaktkortsavgifter. Denna fond uppgår till 80 miljoner kronor och medel därifrån kan sökas även av andra organisationer såsom Naturvårdsverket. Bara under ett år gör Jägareförbundet 50 000 eftersök till en mycket låg kostnad – som jägarna alltså dessutom själva bekostar. Det finns ingen annan aktör som kan klara motsvarande.
Det brukar också anföras att Jägareförbundet är en intresseorganisation som sitter på dubbla stolar i och med att de även har ett statligt informationsuppdrag. Men faktum är att Jägareförbundet besitter oöverträffad kunskap inom sitt område.
Varför vill då MP slå sönder en så väl fungerande struktur som det allmänna uppdraget? MP är fullt berett att låta Jägareförbundet göra allt det faktiska arbetet, men vill att partiets vänorganisationer ska kunna upphandlas att utföra informationsbiten. Det skulle få allvarlig inverkan på jaktens fortlevnad i Sverige. Följderna skulle dock bli större än vad MP inser.
Det går givetvis att ifrågasätta det folkrörelsesystem som det allmänna uppdraget bygger på. Men man kan inte ifrågasätta bara en lösryckt aktör. Om upphandling blir norm får det konsekvenser också för andra förbund. Även Naturskyddsföreningen får statliga medel, bland annat för att överklaga domar på jaktområdet. Det skulle Jägareförbundet göra bättre. Ska det ena upphandlas gäller det även det andra.
Nästa år är sista chansen för Miljöpartiet att påverka frågan i regeringsställning utanför offentlighetens ljus och partiet kommer sannolikt att kämpa för att få bort det nuvarande systemet, trots att majoriteten vill ha det kvar. En välbeprövad hävd med överväldigande stöd i riksdagen riskerar att omkullvältas av ett parti som enligt Ipsos nu bara har ett stöd på fyra procent. Övriga partier måste därför under 2017 dra fram frågan i öppen dager.