Magdalena Andersson får fortsatt högt förtroende hos svenskarna. Detta trots den socialdemokratiska regeringens handlingsförlamning under sin tid vid makten. Uppenbarligen har hennes nedtonade stil gått hem hos folket, skriver ledarskribenten.
Ibland får man bita sig i läppen för att inte utbrista ”vad är det för fel på folk” eller ”jag förstår inte hur folk tänker”, när man läser de senaste mätningarna i opinionen eller partiledarförtroende. Även om uttrycket är riktat mot andra människors bristande förståelse så faller det snabbt tillbaka på en själv och ens bristande insikter i hur andra människor fungerar.
Oftast finns en rationell förklaring till siffrorna, eller snarare flera möjliga tolkningar som var för sig kan bidra till att förstå dem. Men det betyder inte att siffrorna är rättvisa. Och ibland är det faktiskt svårare än vanligt att hitta förklaringar som inte fastnar i tankefällan att folk är dumma i huvudet.
Sedan Magdalena Andersson valdes till partiledare har hon i ensam majestät legat på en helt annan nivå än övriga partiledare i förtroendeundersökningarna.
Anderssons uppenbarelse har sedan hon blev partiledare justerats så att vissa arroganta drag slipats ned, humöret tyglats och därefter präglats av en lågmäld, nästan monoton retorik. Man kan tycka att hennes ord är just retorik, fylld av logiska luckor, retoriska finter och en demagogs självklara rätt att alltid kritisera andra utan proportioner och samtidigt aldrig vara självkritisk. Man kan också tycka att hon alltid haft denna retoriska stil och att det enda som ändrats sedan hon blev partiledare är den nedtonande stilen.
Men uppenbarligen är det något som går hem hos folket. De höga förtroendesiffrorna kan tolkas som att hon lyckas dölja de demagogiska dragen med en nedtonad stil. Men då är man plötsligt där och nosar på förklaringsmodellen att folk inte förstår bättre. Måhända ser folk den här retoriken lika tydligt som en borgerlig ledarskribent. Men att förtroendet står för något annat, kanske en uppfattning om kompetens och förmåga.
Man ska samtidigt akta sig för att dra några slutsatser i förtroendefrågan utifrån människors ideologiska preferenser. De förklarar inte förtroendesiffrorna, som till skillnad från valresultat och opinionssiffror inte är ett nollsummespel. Förtroende kan man ha för en person från motståndarsidan, likväl som man kan sakna förtroende för en person i hemmalaget. Att man är besviken på alltför vidlyftiga löften kring bränslepriser och elpriskompensationer förklarar möjligen de borgerliga partiledarnas låga siffror, men det förklarar inte Magdalena Anderssons höga siffror.
Socialdemokraternas höga opinionssiffror kan tyckas ännu konstigare med tanke på deras handlingsförlamning under sin tid vid makten, och deras vana att svartmåla åsikter som de snart gör till sina. I dag får man vara glad om man hinner lära sig vad de vill innan de hinner ändra sig. Så agerar ett parti som inte riktigt vet var de står. Eller vart de vill gå. Men opinionssiffrorna kan hur som helst enklare förklaras på vanligt vis – med en motvilja mot SD och att opinionen generellt sett gynnar oppositionen.
Eftersom vänsteralternativet inte enkelt låter sig definieras blir berättelsen om den sittande regeringen desto viktigare. För regeringen blir det av högsta vikt att kunna formulera det borgerliga projektet som nu pågår varje dag. Om statens roll och säkerhet. Det handlar om lag och ordning, gängkriminalitet, migration, skuggsamhället. Och försvar mot yttre fiender.
Om det finns ett tydligt övergripande mål, en bild av vad regeringen är till för, så kommer väljarna att lättare kunna acceptera att en del onödigheter prioriteras ned. Och med den bilden kan det också bli lättare för borgerligt sinnade att acceptera att regeringen inte lyckas sänka den statliga skatten ens med en automatisk indexförändring.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Magdalena Anderssons höga förtroendesiffror, oavsett vad de står för, kommer spela lika liten roll i nästa val som de gjorde i förra valet. Det som spelar roll är vilket politiskt alternativ väljarna tror är bäst för landet.
Om tre år kanske folk har glömt bort hur handlingsförlamad den socialdemokratiska regeringen var i en tid med ett nytt krig i Europa och en gängkriminalitet som ständigt bryter ny mark. Det verkar hur som helst vara Magdalena Anderssons primära mål med sin retorik. Därför finns det skäl att fortsätta påminna om den saken.
Men framför allt krävs det resultat i det borgerliga projektet. Det är ur det perspektivet man ska betrakta alla pågående lagförändringar för att få bukt med gängkriminaliteten. Och det är så man bör läsa regeringens budget, där försvaret får en budgetökning på 28 procent på ett år, och rättsväsendet får en budgetökning från 69 till 90 miljarder fram till 2026.