I maj 2016 våldtog två pojkar en flicka i Lund. I december samma år fastställde domstol att gärningsmännen, 15 och 16 år gamla, begått brottet. Efter våldtäkten har flickan varken kunnat återuppta sitt vardagsliv eller gå i skolan, medan våldtäktsmännen knappt upplevt någon förändring. Detta är en orimlig konsekvens av ett brott.
Sedan fallet nyligen uppmärksammades i media har kritiken mot skolans och den lokala skolförvaltningens hantering varit omfattande. Hur kan man låta gärningsmännen gå kvar i skolan så att flickan tvingas undervisas på annan plats? Skolförvaltningen i Lund har nu erkänt sitt misstag och valt att istället ge gärningsmännen undervisning på enskild plats.
”Vi har haft för stort fokus på att hjälpa pojkarna att inte begå brott igen”, säger barn- och skolförvaltningens direktör Mats Jönsson till Sydsvenskan. Det har han helt rätt i. Fokus har legat på att inte skapa oro på skolan och att via ungdomstjänst och samtal med socialsekreterare få den av pojkarna som är straffmyndig att inte begå brott igen.
Det faktum att påföljden inte orsakat en särskilt stor förändring i pojkarnas vardag är mycket allvarligt. Precis som Ann Heberlein påpekar i sin text på Ledarsidorna.se är ett straff inte enbart till för att förhindra gärningsmannen att begå brott igen. Det är också till för att understryka att gärningen absolut inte accepteras av samhället, så att andra personer inte begår samma brott. I det här fallet har påföljden för pojkarna helt saknat den effekten.
Det är självfallet i sin ordning att minderåriga inte straffas på samma sätt som vuxna. Men brottets allvar måste markeras tydligt. Detta särskilt då det hela utspelar sig i en skola med unga människor som tar till sig av vuxenvärldens signaler.
Liberalernas partiledare Jan Björklund har utifrån det här fallet gått ut med att partiet vill lyfta frågan om skolornas ansvar vid förflyttning av elever. Liberalerna föreslår att skolor ska vara skyldiga att pröva förflyttning av elever som begått brott eller utsatt andra för grov mobbing.
Förslaget skulle mycket väl kunna leda till tydligare ställningstaganden mot brott som begås av minderåriga. Det skulle i vilket fall hindra skolor från att blunda för sitt ansvar. Att inte vilja skapa oro, som skolan i Lund motiverade agerandet, är inte ett giltigt argument för att i praktiken låta ett övergrepp fortgå.
Det är anmärkningsvärt att en grupp vuxna människor alls kan komma fram till att betrakta såväl de som begick en våldtäkt som den som utsattes för den som offer. Då har den moraliska kompassen helt upphört att fungera.