Under tisdagen uppmÀrksammades minnet av Förintelsen. De vill sÀga minnet av de sex miljoner judar som föll offer för nazismen och koncentrationslÀgrens masugnar. Men lika mycket minnet av de förvrÀngda tankar som möjliggjorde byggnationen av Auschwitz.
NÀr vi stÀlls inför det hÄrresande bildmaterial som dokumenterades frÄn lÀgren vid krigets slutskede, kÀnns det som en fjÀrran tid. Och de som fortfarande bÀr fysiska minnen av folkmordet blir allt fÀrre.
Bilderna kommer att leva lÀngre Àn krigsÄrens överlevare. Men en av vÄr tids folksjukdomar Àr den empatiska ledan. Vi exponeras dagligen för sÄ mÄnga visuella intryck, sÄ mycket vÄld i tv-sofforna, att bilderna frÄn massgravarna lÄngt ifrÄn alltid förmÄr att framkalla vÄr förfÀran.
HÀr ligger den stora utmaningen för vÄr samtid. För hur ska vi vÀrja oss mot antisemitisk mytbildning pÄ kontinenten nÀr inga fysiska minnen av Förintelsen finns kvar?
Vi kan förstÄs hÀvda att antisemitismen inte angÄr oss. Att mÀnniskan lÀrt sig av historien och numera stÄr immun mot de totalitÀra tankegÄngarna. Men om det Àr nÄgot vi nu har lÀrt oss av det förgÄngna, sÄ Àr det att hatet mot vÀrldens judar haft en sÀllsam förmÄga att överleva genom tidevarven.
Har inte judar jagats med motivet att de spikade frÀlsaren pÄ korset, sÄ har jakten motiverats ideologiskt eller politiskt. Antisemitismen var inte nÄgot nytt fenomen som kom med det Tredje riket. I sekler hade judarna förföljts, trakasserats och sÀrbehandlats i Europa. Fördomarna var kulturellt allmÀngods och en förutsÀttning för att de dolkstötsteorier som uppstod efter första vÀrldskrigets slut inte behandlades som galenskaper. De ger ocksÄ en förklaring till varför sÄ mÄnga tyst kunde se pÄ, allt eftersom den judiska befolkningen blev frÄntagen sina rÀttigheter i mellankrigstidens Centraleuropa.
Nationalsocialistiska sekter utgör fortfarande ett hot mot judarna och senast i tisdags hotades SR Dalarna av nynazister, för att redaktionen uppmÀrksammade minnet av Förintelsen (SR 27/1). Men att dessa bara utgör en brÄkdel av hotbilden underströks inte minst i onsdagens Uppdrag Granskning (21/1). I stÀllet Àr det bland islamister och den yttersta vÀnstern dÀr judendomen nu möter sina frÀmsta motstÄndare.
DN:s Niklas Orrenius visar med all tydlighet hur judarna Ă„ter utpekas som samhĂ€llets syndabockar (DN 27/1). Frankrike Ă€r sĂ€rskilt drabbat. DĂ€r har politiska vĂ€nsteraktivister som komikern DieudonnĂ© MâBala MâBala gjort sig till samhĂ€llskritisk folkhjĂ€lte genom att hĂ„na den judiska befolkningen, vilken han anklagar för att kontrollera allt frĂ„n storkapitalet till massmedierna.
I den franska debatten hÄller antisemitismen Äter pÄ att bli folklig. I Sverige har det Ànnu inte gÄtt sÄ lÄngt, men de talrika trakasserierna mot landets judar ursÀktas anmÀrkningsvÀrt lÀtt med israelers oförrÀtter i Palestina.
Det fysiska minnet av Förintelsen förgĂ„r för var dag som passerar. LikvĂ€l Ă€r det vĂ„r skyldighet att Ă„skĂ„dliggöra de systematiska förföljelserna av judar genom historien. En nyckel till att medvetandegöra kontinenten om sin historia Ă€ven efter att den sista överlevaren lĂ€mnat jordelivet, finner man genom att söka sig till de judiska församlingarna. De har inte bara prĂ€glats och format av arvet efter Förintelsen â deras vittnesmĂ„l om antisemitismens utryck Ă€r dessutom beklĂ€mmande samtida.