Med det resonemanget försöker Postnord avdramatisera den nya ordningen som ska införas – varannandagsutdelning. När det sker är fortfarande oklart, men företaget är fast beslutet att, utöver höjt brevporto, så småningom halvera antalet dagar ett hushåll får besök av brevbäraren.

Postnords egen bild av varannandagsutdelning är dock en grov förenkling. Även om sju av tio personer, enligt företagets egna siffror, kan tänka sig att bara ta emot post några gånger i månaden är det en högst hypotetisk fråga att ställa. Det är tveksamt om särskilt många är beredda att vänta i över en vecka på ett viktigt brev. Kanske med ett nytt bankkort eller ett kontrakt.

Så stora friheter att dra ned på postutdelningen har dock inte Postnord. Företaget, som ägs av svenska och danska staten, har ålagts samhällsuppdraget att dela ut post och försändelser i hela landet. Det inkluderar vissa förpliktelser, såsom att leverera post även i områden där det inte är ekonomiskt lönsamt. Företaget har dessutom ett krav att dela ut en viss mängd post inom en viss tid. Sedan 2018 har det utrymmet blivit mer generöst, och ger Postnord två dygn att leverera 95 procent av breven.

Att utöka tiden för postleverans var på många sätt fördelaktigt. Med färre avvikelser blir det mer förutsägbart för den som skickar och tar emot post. Dessutom ger det utrymme att göra betydligt färre transporter mellan olika delar av landet. Men i kombination med varannandagsutdelning försvinner den fördelen. Med bara en dag, i stället för två, som ett brev kan levereras till en adress inom tidsramen måste Postnord flyga betydligt fler plan för att transportera posten. Det belastar miljön, och rimligtvis också företagets ekonomi. Men ändå bedöms varannandagsutdelning vara försvarbart av företagsledningen.

Postnord har helt rätt i att våra kommunikationsmetoder förändras, och det är fullt rimligt att anpassa sig för att inte slösa med resurser. Men särställningen på marknaden, i form av samhällsuppdraget, kräver också att det statliga företaget håller en viss nivå på servicen – även då det på sina håll inte är lönsamt.

Då är det värt att komma ihåg den expansion som sker inom paketleveranser, där Postnord satsar stort. Inför julhandeln tar företaget bland annat in 3 000 extra medarbetare, sorterar paket även på söndagar och utökar hemleverans till vissa lördagar. Samtidigt justeras verksamheten på sina håll för att gynna Postnords egna utkörningar före andra alternativ.

Trots samhällsuppdraget för postutdelning satsar alltså Postnord mer på pakethantering, samtidigt som de som skickar brev får betala mer för betydligt sämre service. Hur långt kan det statliga företaget tillåtas backa från sitt uppdrag?