Förslag på att förbjuda deltagande i terroristorganisationer har aktualiserats alltsedan Islamiska staten inledde sin terrorkampanj i Mellanöstern omkring år 2013. I synnerhet har det lyfts fram som en lösning för att bestraffa de svenska medborgare som anslutit sig till terrorsekten. Men även oro för växande högerextremism, såsom nazistiska Nordiska motståndsrörelsen har spätt på kraven.
Regeringen försökte därför redan 2019 införa ett förbud mot terroristorganisationer men det stoppades av Lagrådet, eftersom det skulle strida mot den grundlagsfästa föreningsfriheten. Därför fick den parlamentariska grundlagskommittén i uppdrag att utreda en ändring av regeringsformen för att möjliggöra ett sådant förbud.
Delbetänkandet om frågan överlämnades nyligen (16/3) till justitieminister Morgan Johansson (S). Kommittén föreslår att ett undantag ska införas i regeringsformen som tillåta att föreningsfriheten begränsas för organisationer som ”ägnar sig åt” eller ”understödjer” terrorism. Som understöd avses exempelvis finansiering av och rekrytering till terroristverksamhet.
Kommitténs ordförande Anders Eka, justitieråd tillika ordförande för Högsta domstolen, motiverar ändringen med att terrorism är ett så allvarligt brott att det väger tyngre än den medborgerliga rätten att sammansluta sig. Därtill har nästan alla andra europeiska länder liknande lagstiftning. Självklart är terrorism fruktansvärt och måste bekämpas, men det missar föreningsfrihetens politiska betydelse.
Av dessa argumentet framstår det nästan som om avsaknaden av begräsnings i den svenska föreningsfriheten vore ett misstag. Att det skulle bero på något slags förbiseende från lagstiftarens sida. Men det är precis tvärtom.
Förbud mot terroristorganisationer har alltid varit ett av de främsta medlen för auktoritära regimer att förtrycka oppositionella rörelser. Från Karlsbadbesluten 1819 då de tyska absoluta monarkierna förbjöd liberala studentföreningar, till dagens Turkiet där Erdogans regeringspartner vill förbjuda det kurdiska vänsterpartiet HDP för påstått samröre med terrorstämplade PKK.
Att föreningsfriheten inte får begränsas ens för terroristorganisationer är ett skydd mot just sådant godtycke. Inte heller i demokratiska rättsstater är det alltid uppenbart vilka organisationer som bedriver terrorism. I Sverige har exempelvis Sverigedemokraterna förslagit att Anti-fascistisk aktion ska terrorstämplas.
Oppositionella rörelsers frihet att verka för maktskifte ska aldrig hänga på en diskussion om vilka rörelser som är att betrakta som terrorister och inte. Särskilt som de våldshandlingar som terrorismen går ut på, redan är förbjudna.