Ett självmord är en katastrof för den som begår det. Och en tragedi, med långvariga sviter, för dess omgivning. Dessutom kostar självmorden samhället miljardbelopp varje år.
Statistiken tarvar uppmärksamhet. I Sverige dör fem gånger fler människor i självmord än i trafiken. Kalmar län har länge legat högt jämfört med landet i stort. Och Västervik hade högst siffror i länet förra året.
Ingen människa mår så dåligt att deras öde är förutbestämt. Människan har en fri vilja och den kan vi inte ta ifrån individen. I teorin kan man tänka sig att en person väljer att ta sitt liv i ett informerat och rationellt tillstånd. I praktiken är det sällan så det ser ut. Ofta är det tillfälligheter som avgör. En känslomässig nyck kan avsluta ett liv med potential att vara gott, värdefullt och väl värt att leva.
Att kraftigt sänka dessa siffror, genom förebyggande åtgärder, är således både realistiskt och önskvärt. Den ideella organisationen Suicide Zero riktade senast förra året kraftig kritik mot kommunen för att de inte antar en plan i det förebyggande arbetet. Då var det ett medborgarförslag som väckte frågan. Nu senast är det en motion till ungdomsfullmäktige som lyfter ärendet.
Det finns ett envist motstånd från kommunen. Men några riktigt hållbara argument mot en handlingsplan verkar dock vara svårt att få till.
En seriös plan kostar förvisso pengar. Men en plan med begränsade kostnader är avsevärt bättre än ingen plan alls. På köpet får man en ökad medvetenhet för frågan hos kommunala politiker och tjänstemän. Och en grund som går att bygga vidare på.
Att ingen har huvudansvaret för frågan är knappast skäl att vänta, som Moderaterna redan har påtalat. Det vore ett dubbelt svek mot de individer som mår dåligt men som inte fångas upp av samhället och får hjälp.
Inte heller risken för krock mellan landsting och kommun är ett skäl att vänta. Inom länets landsting pågår redan ett positivt arbete enligt en upprättad plan. Genom kunskapsspridning och samverkan vill man halvera antalet självmord till år 2025. Men en kommunal plan kan i samråd bygga vidare på landstingets arbete. Kommunen äger relevanta områden som inte landstinget rår över, såsom skola och kommunal infrastruktur. Och det praktiska arbetet med suicidprevention måste göras lokalt och nära individen.
Barn- och utbildningsnämnden avslog ungdomsmotionen. Centerpartiet menar att initiativet till en plan måste komma från kommunstyrelsen. Det är ett märkligt argument. Det vore bättre att säga att eftersom Centerpartiet i kommunstyrelsen inte tycker att det behövs någon plan så tycker inte Centerpartiet i nämnden det heller.
Motståndet mot en kommunal plan kan vara av känslomässig natur. Det är en fråga som berör. Vi måste prata mer om självmord, sa kommunalrådet när frågan avhandlades förra gången. Det är helt sant. Men det räcker inte. Vi måste agera också. Det är dags att kommunens olika delar börjar tala med varandra i frågan. Och tar tag i en plan som kan rädda liv.