Även om det redan stod klart, är det nu formellt att Ebba Busch Thor blir nästa ledare för Kristdemokraterna. Detta sedan en enig valberedning under fredagen föreslagit henne till partiledarposten.
Efter presskonferensen på riksdagen flockades medierna, däribland public sevices flaggskepp Ekot. Med tanke på samtidens ödesfrågor, såväl för politiken i stort som för borgerlighetens och kristdemokratins framtid, finns många högst relevanta frågor att ställa. Vilka frågor kommer den nya partiledaren att prioritera, innebär det här en kraftig högersväng för svensk kristdemokrati och vad innebär egentligen den förnyelse av partiet som utlovats av Busch Thor?
Redaktionen ställde henne emellertid frågan: "Bör evolutionsteorin läras ut som en teori eller som ett faktum?"
Frågan är befängd. För även om Busch Thor är en individ som öppet kallar sig för kristen, så finns det inget som talar för att hon på något vis företräder en kristet konfessionell politik. Tvärt om har hon snarare, rent politiskt, färre band till det kristna arvet i politiken än sin tidigare motståndare Jakob Forssmed. Ännu färre bevis finns det på att hon skulle vara en ungjordskreationist som förkastar darwinismen. Det vill säga att hon skulle förneka evolutionsteorin och uppskatta jordens ålder till några tusental år.
Ändå väljer public service att ifrågasätta hennes syn på evolutionen och om redaktionen inte har lika sensationella som välgrundande bevis för att det finns anledning att göra så, vittnar det om utbredda fördomar om kristna i allmänhet och KD i synnerhet.
Frågan är dessutom hur fördomar tillåts växa inom en förment professionell redaktion som Ekots. En trolig förklaring är att åsiktsmångfalden är synnerligen begränsad inom många mediehus med säte i Stockholm. Inom svensk vänster sprids till exempel myten att Busch Thor skulle vara ett svenskt svar på den konservativa kreationisten och tidigare presidentkandidaten Sarah Palin, vilket är felaktigt men kan förklara varför frågan känns relevant att ställa. Att den ställs är emellertid långt ifrån oproblematiskt.
Vi betalar alla för fri, saklig och oberoende journalistik. Systemet med publicservice-bolag förutsätter emellertid att journalister som arbetar i det allmännas tjänst också kan leva efter idealen. Till det hör förmågan att se igenom populär mytbildning och förmår det allmännas journalister inte göra det, bör man ställa frågan om varför vi ens ska betala för något sådant som public service?
Det börjar, efter en serie fadäser från SR, bli en betydligt mer relevant fråga, än den om evolutionens betydelse för Ebba Busch Thor.