Sedan den första november 2015 har det inte varit möjligt att köpa smärtstillande medel som Alvedon eller Panodil i mataffärer eller på mackar. Anledningen till förbudet var att Läkemedelsverket såg att fallen av paracetamolförgiftning ökat. Det handlade ofta om unga kvinnor som överdoserade.
Men sedan förbudet infördes fortsätter förgiftningsfallen att öka. Under förra året med över åtta procent, enligt Expressen (11/1).
Förbudet har alltså inte gett effekt. Den rimliga slutsatsen borde vara att tillåta försäljningen igen, då missbruket fortsätter trots minskad tillgänglighet. Resultatet av förbudet är att alla som inte missbrukar Alvedon, riskerar att sitta där med värken om det är tomt i medicinskåpet och apoteken stängt.
Men Läkemedelsverket har inte ändrat sitt beslut, trots statistiken.
Det är olyckligt att missbruket av paracetamol ökar. Det leder till leverskador, och vid intag tillsammans med alkohol kan det leda till förgiftning. Men problemet är ju inte att det finns smärtstillande medel, utan missbruket. Det finns andra sätt att handskas med missbruk, än att försvåra för alla.
Fallen av överdosering är nästan alltid en medveten handling. Flickor med självskadebeteende är en särskilt utsatt grupp. Här finns ett stort arbete att göra, att se till att det finns tillgängliga kuratorer och psykologer, och att lärare lär sig att känna igen tecknen på att en elev inte mår bra.
Över femtio procent av alla kvinnor 16-24 år har enligt en undersökning från Folkhälsomyndigheten rapporterat att de har lätta eller svåra besvär av ängslan, oro eller ångest. Det här är kärnan till missbruket av paracetamol.
Att införa fler förbud mot det som kan vara farligt är inte rätt väg att gå. Men folkhälsominister Gabriel Wikström tycks vilja det. Han har bland annat velat förbjuda smaksatta cigaretter och vill inte låta cigaretter få synas på försäljningsställena. Han har förespråkat att tobaksförpackningar ska vara helt utan märkning.
Dessutom vill han göra det svårare att röka e-cigarett och att snusa, trots att de alternativen är mindre skadliga än rökning.
Ännu ett exempel på Wikströms förbudsvurm är hans krig mot alkoglassen, isglass med fem procent alkohol. Den såldes ifjol somras i matvarubutiker, med 18 års åldersgräns, men Wikström var övertygad om att den vände sig mot barn.
Politiker har ofta en tendens att vilja förbjuda allting som kan vara farligt. Det är förstås lockande för en folkhälsominister att verka handlingskraftig genom att förbjuda exempelvis alkoglass. Men studerar man Wikströms agerande verkar det som att han lyssnar alldeles för mycket på en grupp aktivister än kämpar för bättre hälsa bland befolkningen.
Det är en lika svår som viktig utmaning för folkhälsoministern att arbeta mot den ökade ohälsan bland landets unga. Då kommer också missbruket av paracetamol att minska.