Även om alla är överens om att effektiviseringar behövs så har det nuvarande styret med tiden blivit alltmer ensamma i sitt försvar av förbättringsarbetet.
Försvararna av systemet pekar på att effektiviseringarna leder till en bättre ekonomi och att mer resurser kan tillföras verksamheterna. Kritiker menar att några effektiviseringar inte sker utan det handlar bara om besparingar.
Allt fler pekar på att det inte går att säga om förbättringsarbetet leder till effektiviseringar eller besparingar, eftersom effektiviseringar inte redovisas. Och just där ligger kärnfrågan. De som velat se vilka effekter förbättringsarbetet ger har under åren haft svårt att få tydliga svar.
Moderaternas motion om att få en redovisning av genomförda effektiviseringar var uppe för behandling i förra veckans kommunfullmäktige. Den besvarades med en skrivelse från ledningskontoret. Skrivelsen hänvisar till att kommunen arbetar med målstyrning istället för detaljstyrning och argumenterar för att förvaltningarna själva ska ha frihet att bestämma hur de genomför förbättringsuppdraget. Skrivelsen menar också att förbättringsarbetet frigör resurser som kan satsas på nya områden.
Svaret på motionen är talande. Tjänstemännen får frihet för att effektivisera. Politikerna behåller friheten att bestämma var resurserna ska läggas. Frågan är bara varför de folkvalda ska få satsa på sina egna hjärtefrågor men slippa ansvaret för effektiviseringar.
Skrivelsen innehåller även vissa uppräkningar av hur förbättringsarbetet genomförts. I listan återfinns faktiska effektiviseringar. Men också förbättrad ekonomi genom ökade externa medel, höjda avgifter samt att kostnader flyttas från kommun till statsförvaltningen. Det duger inte som svar på frågan om förbättringsarbetet generellt leder till effektiviseringar.
Denna bild stärks av den externa granskning som genomförts på uppdrag av kommunens revisorer. Revisionsrapporten underkänner i stort kommunens förbättringsarbete. Brister återfinns i såväl underlag och analys kring möjliga effektiviseringar, som i utförande och uppföljning. Uppdraget är otydligt och utförandet spretar mellan olika förvaltningar. Ett antal kostnadsminskningar i uppdraget konstateras inte vara effektiviseringar. Flera nämnder anser att uppdraget är mer likt en besparingsåtgärd än ett effektiviseringsuppdrag.
Sammanfattningsvis så är styrningen och uppföljningen så pass undermålig att ingen idag kan hävda att ”förbättringsarbetet” leder till effektiviseringar istället för besparingar.
Ansvaret för bristerna faller tungt på kommunstyrelsen. Och främst på de styrande som inte tagit till sig av den tidiga kritiken. De styrande vidhåller under fullmäktigedebatten att motionen besvarats. Trots att svaret redan blivit inaktuellt och närmast motsägs av revisionsrapporten.
Oppositionen i fullmäktige underkände dock svaret och återremitterade motionen till kommunstyrelsen. Med motiveringen att effektiviseringsåtgärder ska redovisas i det framtida budgetarbetet. Det är fullt rimligt.
Kommunstyrelsen måste också ta till sig det svidande innehållet i den externa rapporten. Antingen bör de lägga ned det så kallade förbättringsarbetet. Eller så får de på allvar ta ansvar för att leda och följa upp arbetet.