En ofta förbisedd faktor i arbetet att lyfta svenska skolresultat är föräldrarna. De flesta tänkbara stenar har vänts i skoldebatten men föräldraansvaret har hittills varit befriat från uppmärksamhet, trots det självklara sambandet till barnens resultat.
Ett positivt tecken på att detta kan vara på väg att förändras är att moderatledaren Anna Kinberg Batra tog upp det i sitt jultal. Hon gjorde det tydligt att Moderaterna har för avsikt att bli borgerlighetens nya skolparti, en nog så berömvärd ambition, samt att hon ställer sig tydligt på lärarnas sida.
Föräldrar måste respektera lärarnas auktoritet, annars kommer aldrig barnen att göra det. Kinberg Batras ställningstagande är därför högst välkommet. Lärarna är förtjänta av en väsentligt mer långtgående respekt än som är fallet i dagsläget. Inte alla lärare, men de flesta.
Föräldrarnas ansvar sträcker sig dock längre än så. Det börjar vid insikten att barnens skolgång är viktig, en inställning som måste förmedlas till barnen, och sträcker sig åtminstone till att hjälpa dem igenom den efter bästa förmåga.
Detta kräver ett ärligt förhållande till kunskap som varandes något åtråvärt och eftersträvansvärt. Det kräver inte att man kan allting och själv kan lösa alla problem ens barn stöter på, det är inte alla förunnat. Men alla föräldrar kan hjälpa sina barn vidare och har ett ansvar att göra det.
Det talas mycket om skillnaden i att komma från ett hem med studievana respektive att inte göra det. Det skadar inte, och en allt större andel barn kommer till följd av den expansiva högskolepolitiken under senare decennier att ha minst en förälder med erfarenhet av högre studier, men det är heller inte en nödvändighet. Det som är avgörande är inställningen och de värderingar som i ord och handling förmedlas från föräldrarna till barnen.
Föräldrar som själva inte värdesätter bildning och kunskap kommer att innebära ett sänke för barnens intellektuella utveckling. De föräldrar som däremot själva visar att kunskap är viktigt, som intresserar sig för barnens lärande och stöttar det ger sina barn en bättre framtid.
Att på detta vis vara en god och ansvarstagande förälder är inte en klassfråga. Man behöver inte ha ett hem fyllt av böcker och egna historier från världens alla hörn. Sverige är fullt av utmärkta bibliotek som räcker långt för att låta barn både finna sina egna intressen och fördjupa sig i många olika ämnen samt tänja fantasins gränser. Överallt finns muséer som berättar otroliga och fascinerande historier för den som är villig att låta sig hänföras. Det finns många och billiga sätt att främja ett barns intellektuella fostran.
För den som vill finns det alltid en väg. För Sveriges del skulle ett ökat föräldraengagemang innebära ett uppsving i internationella och prestigefyllda mätningar som Pisa. Men det är egentligen inte det viktiga. Det som spelar roll är de barn som får chansen att lära sig saker de aldrig hade kunnat föreställa sig och uppleva saker de inte visste fanns.