Tisdag den 12 juli får närmare 377 000 studenter antagningsbesked till universitet och högskola. Färre har sökt än under coronaåret 2021, men ur ett historiskt perspektiv är det många. Andelen högutbildade har nära fördubblats sedan år 2000, enligt siffror från Statistiska centralbyrån. Nästan var tredje person läser i dag vidare efter gymnasiet, tre år eller längre.
Samtidigt som fler läser vidare har regeringen också utökat antalet högskoleplatser. Helt i onödan. Medel motsvarande cirka 42 000 nya utbildningsplatser (helårsstudenter) har tillförts högskolan år 2022. Det motiveras med att möta behovet av utbildad personal och att den högre utbildningen ska ge möjligheter till ett ”livslångt lärande”. Men arbetsmarknadens problem handlar inte om att för få har studerat på universitet eller högskola.
Problemet är snarare att för många studerar vidare. Det leder till en obalans på arbetsmarknaden och att värdet av en utbildning minskar. När fler studerar längre på högskola, och inte bara tar en kandidatexamen utan också en masterexamen, ställer arbetsgivare högre krav på utbildning vid rekrytering. Det leder i sin tur till att fler, framför allt nyexaminerade, tar jobb de egentligen är överkvalificerade för.
Det är en förlustaffär för hela samhället eftersom det innebär en större kostnad, men också för de studenter som behöver studera fler år med utebliven arbetsinkomst för att kunna konkurrera på arbetsmarknaden. I en rapport från Saco, beräknas livslöner för 35 olika högskoleutbildningar. Enligt rapporten innebär var tredje högskoleutbildning en ekonomisk förlust för studenten. Fler utbildningsplatser med fler som studerar på universitet innebär också mindre resurser och färre lärare per student. Konsekvensen blir att utbildningen, som ska hålla hög kvalitet, blir sämre. De elever som studerar vidare får alltså ut mindre av det.
Samtidigt argumenterar vissa för att det borde vara upp till studenterna själva att bedöma om det är värt att studera vidare eller inte. ”Dimensioneringen av högre utbildning bör utgå från studenternas efterfrågan – och inte användas som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd” skrev Sveriges förenade studentkårers ordförande Linn Svärd i en debattartikel nyligen (ALtinget 16/3). Men det borde inte vara upp till skattebetalarna att bekosta andra människors självförverkligande. Samma krav på nytta per skattekrona borde ställas på den högre utbildningen som andra områden.
Färre borde plugga på universitet och högskola, både för de enskilda individernas skull och för hela samhället.