Det är bra att regeringen har backat om tre skarpt kritiserade skattehöjningar. Höjningen av skatten för fåmansbolag uteblir, liksom försämringen av brytpunkten för statlig inkomstskatt. Flygskatten ser däremot ut att bli av, om än i justerad form. När den väl går igenom kommer den dock med all sannolikhet att höjas med viss regelbundenhet.
När två av tre skattehöjningar ställs in finns risken att Allianspartierna inte gör verklighet av hotet att väcka en misstroendeomröstning med anledning av flygskatten. Att regeringen nu backar om skattehöjningarna har sannolikt två huvudanledningar. Dels har regeringen råd eftersom de egna ekonomiska prognoserna visar på ett reformutrymme på hela 40 miljarder, så man kan avstå från att driva in ytterligare fyra–fem miljarder kronor i skatt. Regeringen vill dessutom knappast ha mer trassel med oppositionen. Den expanderande skandalen kring hanteringen av Transportstyrelsens informationsläcka är tillräckligt besvärlig.
Att helt stryka alla tre skattehöjningarna hade, ur regeringens perspektiv, varit att gå för långt. Den företagarfientliga höjningen av skatten för fåmansbolag är feltänkt redan från början vilket regeringen rimligen har insett. Det måste löna sig att driva företag om några nya jobb ska skapas. Försämringen av brytpunkten för statlig inkomstskatt hade inneburit att 360 000 ytterligare inkomsttagare fått betala statlig inkomstskatt. Varför reta upp dessa inför valet?
Annat är det med flygskatten. Även om nuvarande bud inte innebär en lika hög skatt som det ursprungliga förslaget så är flygskatten betydelsefull för regeringen i och med att den bryter ny mark för beskattning. Så som det ser ut nu kommer inrikesresor och resor inom EU att beskattas med 60 kronor. Resor utanför EU kortare än 600 kilometer med 250 kronor och längre än 600 kilometer med 400 kronor. Detta trots att en statlig utredning visat att miljöeffekterna av flygskatten är marginella.
Flygskatten i dess nuvarande form kommer troligen att införas. Regeringen lär inte backa längre än såhär. När flygskatten väl beslutats kommer vi att få leva med den under lång tid och se regelbundna höjningar av den.
Om man nu ska minska flygandet och utsläppen av klimatgaser kan man ifrågasätta varför staten ska tjäna skattepengar på de flygningar som trots allt sker. Vill man verkligen minska flygandet snabbt kan man kvotera antalet landningar och starter eller förbjuda vissa flyglinjer helt.
En betydligt vettigare väg att gå är att kräva ökad användning av förnyelsebara flygbränslen. Det skulle dessutom gynna teknikutvecklingen och svensk ekonomi om förutsättningar skapas för att exempelvis utvinna flygbränsle ur skogsråvara. I stället beskattas flygandet samtidigt som flygplatser i främst Norrland får ekonomiskt stöd för att inte läggas ned. Regeringen borde därför tänka om även i fråga om flygskatten och fokusera på att öka användningen av förnyelsebara flygbränslen.