Därför är det på många sätt en förbättring med de nya start- och landningsavgifter som enligt ett regeringsförslag ska börja gälla från den 1 juli i år. Allt eftersom flygplanen minskar sin klimatpåverkan måste regelverket hänga med. Där finns dock mycket kvar att göra från politiskt håll.
De nya start- och landningsavgifterna är en del av janauriöverenskommelsen, och innebär lägre avgift för flygplan eller resor som har mindre miljöpåverkan. De som har hög påverkan får i sin tur betala mer för att starta och landa. Till att börja med gäller det enbart på flygplatserna Arlanda och Landvetter, men infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) sticker inte under stol med att avgifterna ska kunna gälla betydligt fler framöver (DN 22/3).
Om de nya avgifterna ska fungera optimalt krävs dock att flygskatten försvinner. Enligt januariöverenskommelsen ska det dock inte ske förrän ett system för bränsleskatt finns på plats, vilket än så länge är utom synhåll.
Start- och landningsavgifterna skulle också kunna användas för att minimera antalet mellanlandningar för olika resvägar. Ett enkelt sätt att minska utsläppen är att resenärer bara behöver lyfta en gång, åka fågelvägen till slutdestinationen, och därefter landa. Det sparar dessutom värdefull tid för alla inblandade. Fler direkta flyglinjer ingår också i regeringens flygstrategi från 2017. Men trots det har förutsättningarna försämrats.
En av bovarna är återigen flygskatten. Den är en bidragande orsak till att bland annat SAS har lagt ned flera långväga direktflyg från Sverige, exempelvis till Los Angeles. Sådant leder till fler mellanlandningar, och mer onödiga utsläpp.
En annan faktor är själva flygplatserna. De behöver finnas på många platser, i synnerhet regionalt, och vara rätt dimensionerade för att så många som möjligt ska kunna åka raka vägen från a till b. I takt med att flyget blir mer miljövänligt lär det handla mer om att resa utan omvägar än att åka så mycket tåg som möjligt. Det är värt att komma ihåg att även nya flygplan som går på el och biobränsle behöver flygplatser och medföljande infrastruktur.
Trots detta har den rödgröna regeringen knappast värnat om Sveriges flygplatser. Utbyggnaden av Arlanda har länge varit omstridd. Likaså en eventuell nedläggning av Bromma flygplats, som erbjuder en landningsbana med praktiskt avstånd till stadskärnan för de som behöver flyga till huvudstaden över dagen. Samtidigt hotar det politiskt missgynnade flyget i förlängningen regionala flygplatser i hela landet.
Regeringen måste vara konsekvent om flyget ska kunna gå starkt in i omställningen mot minskad klimatpåverkan. Och då är det raka fågelvägen som gäller.