Det saknas varken efterfrågan på arbetskraft eller personer utan jobb på arbetsmarknaden. Därför måste drivkrafterna för att arbeta öka, menar ledarskribenten.
I Kalmar län har arbetslösheten minskat varje månad i två års tid. Den ekonomiska orolighet vi sett på sistone har inte påverkat arbetslösheten på totalen. Även om prognosen fortfarande är att arbetslösheten kommer att öka när vi går in i lågkonjunkturen, så beskriver Arbetsförmedlingen arbetsmarknaden som överraskande stark.
Även om allt detta är sant och gott finns det skäl att se sig om efter kompletterande beskrivningar. De officiella mätningarna av arbetslöshet räknar alla som jobbar, oavsett hur mycket de jobbar. En delvis annan bild får man därför om man tittar på självförsörjningsgraden, som nyligen börjat mätas av Svenskt näringsliv. I stället för att räkna alla som jobbat någon timme varje månad mäter de faktisk lön och hur många som klarar att försörja sig på den. Gränsen sätter de vid 13 000 kronor efter skatt, och studenter är inte medräknade.
Nyligen släppte de siffror på hur det ser ut på läns- och kommunnivå för år 2021. I Västervik var knappt 24 procent av arbetskraften inte självförsörjande. Och av dessa var det över hälften som inte varit självförsörjande någon av de senaste fem åren. Det är ungefär i linje med hur det ser ut i länet och riket. Framför allt är det utrikesfödda och personer med låg utbildning som har svårt att nå självförsörjning. Jämfört med länet i stort har Västervik något högre grad av självförsörjning bland utrikesfödda personer. Men samtidigt är andelen som inte heller varit självförsörjande de senaste fem åren högre än snittet i länet. Det visar att problemet med att fastna utan självförsörjning är påtagligt även här.
I Västervik fanns år 2021 över 4 000 personer i arbetsför ålder som varken studerar eller försörjer sig själva. Av dessa hade över 2 300 inte heller försörjt sig själva de senaste fem åren.
Nu drar kommunen i den ekonomiska nödbromsen för att priserna rusar och lågkonjunkturen är i antågande. Men också för att den demografiska verkligheten inte går att blunda för längre. Personer i arbetsför ålder byts ut i stadig takt ut mot personer som slutat arbeta. Ett sätt att kompensera för det är att sätta sysslolösa personer i arbete. Det är förvisso lättare sagt än gjort, men är nog ändå en lågt hängande frukt jämfört med att bryta den demografiska utvecklingen.
Det saknas varken efterfrågan på arbetskraft eller personer utan jobb på arbetsmarknaden. Det saknas tillräckligt kompetent arbetskraft, och personer som är beredda att ta de jobb som erbjuds. Det som behövs är alltså en kombination av lägre kostnader för arbetsgivare, högre krav på arbetssökande och fler kompetenshöjande insatser.
Det handlar först och främst om att öka drivkrafterna för att arbeta. Enligt olika undersökningar, bland annat från Riksdagens utredningstjänst, är de ekonomiska incitamenten att ta ett arbete ofta små eller obefintliga för personer med försörjningsstöd. Två vuxna med två barn har exakt noll kronor att tjäna på att en av dem tar ett jobb med en månadslön på 20 000 kronor. Det gäller alltså att ställa krav och höja förväntningarna på dem med försörjningsstöd. En i allra högsta grad kommunal uppgift.
Kommunen bör även fortsätta att satsa på yrkesutbildning, såväl program som kortare utbildningar för kompetens som den lokala arbetsmarknaden behöver.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Fortsatt samverkan för att öka möjligheterna för aktörer på arbetsmarknaden att förbättra matchningen är också ett område där kommunen kan påverka situationen. Samverkan bör även syfta till att få arbetsgivare i kommunen att använda subventionerade anställningar i högre grad. Sådana är positiva för arbetsgivare då de minskar kostnaderna och kompenserar för individens lägre produktivitet. Vidare är de subventionerade anställningarna bra för kommunen, då det är staten som tar kostnaden. Och användningen av lönestöden kan dessutom användas för att slussa in arbetssökande i arbete, där de lär sig jobbet på jobbet, och på så sätt bidra till att lösa matchningsproblemen.
Det gäller exempelvis det nya etableringsjobbet, som kan göra att arbetsgivarens kostnader ligger i rätt nivå i förhållande till den förväntade produktiviteten, samtidigt som just denna insats har potential att inte innebära extra administration och krångel för arbetsgivare.
Kommunen sitter på flera möjligheter att bryta utanförskapet, och vinsterna är stora om man lyckas.