Riksdagens konstitutionsutskott kräver ytterligare insatser från regeringens sida mot våldsbejakande extremism. Den borgerliga oppositionen har i konstitutionsutskottet lämnat in en rad förslag, vilka utskottets socialdemokrater och miljöpartister ställer sig bakom.
Emilia Töyrä, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, säger till Ekot att partierna tycker att förslagen är bra, och att det därför inte finns någon anledning att inte gå med på dem.
Det är sunt att regeringspartierna kan enas med allianspartierna i en så viktig fråga som arbetet mot extremism.
Allianspartierna vill tillföra mer resurser för att reagera mot våldsbejakande propaganda och rekrytering till terrororganisationer via internet och sociala medier. Det handlar också om att skolor ska veta vad de ska göra om de upptäcker radikala grupper, vem man ska slå larm till och hur man ska agera.
Bland Alliansens förslag lyfts också vikten av att sprida mer kunskap om islamistisk extremism och av att fånga upp människor som vill lämna genom att ge kommunerna beredskap för att hantera avhoppare. Det är inte enkelt för en kommun att hantera en avhoppare som kan ha stridit för IS, men som inte kan dömas på grund av bristande bevisning. Vad som är viktigt är att personer som väljer att lämna den sortens organisationer får hjälp med att göra det. Men de får inte behandlas bättre än andra i behov av hjälp. Den som väljer att strida för en terrororganisation som IS ska självklart inte premieras för det. Den ska straffas för de brott den har begått.
Många av Alliansens förslag är viktiga åtgärder för att upptäcka och bekämpa terror och våld. Ett så omfattande arbete måste ske på många olika nivåer. Det handlar om kunskap för att stoppa människor som vill ansluta sig till terrororganisationer. Det spelar dock ingen roll hur mycket vi vet om grupperna för att få till en förändring. Mycket av det arbete som kan få folk att välja en annan väg behöver komma inifrån, och från människor som har nära kontakt med dem som befinner sig i riskzonen.
För bara något år sedan handlade debatten om hur man undviker att personer radikaliseras om behovet av fritidssysselsättningar, om arbetsmarknaden och om kontaktnät. Dessa områden är viktiga. Men de som ansluter sig till IS är inte enbart om unga uttråkade män, utan även kvinnor och välutbildade personer. Eftersom bakgrunden skiljer sig åt kan det vara svårt att hitta dessa personer och förhindra att de radikaliseras.
Resurserna ska läggas där de gör störst skillnad. Det offentligas uppgift är att skydda människor. Det kan man förvisso göra genom förebyggande arbete. Men resurser behöver också läggas på att hindra möjliga förövare från att gå med i extremistiska organisationer och på att straffa dem som planerar, försöker eller begår brott. Det kan vara det mest effektiva för att bekämpa den våldsbejakande extremismen.