I Sverige har det hittills inte varit tillåtet att anordna sådan undervisning inom grundskola och gymnasium. Undantag har gjorts för kommuner med långa geografiska avstånd och ibland för hemspråksundervisning. Pandemin tvingade dock fram fler undantag och idag har många skolor erfarenhet av undervisning på distans.
Det kan finnas anledning att reda ut några begrepp. I Sverige skiljer vi på distansundervisning och fjärrundervisning. Skillnaden är att i distansundervisning kan lärarens insats vara förinspelad. I fjärrundervisning agerar läraren och eleven samtidigt genom videosamtal.
Intressant är att den forskning som finns internationellt pekar mot att i förväg planerad distansundervisning är överlägsen direkt fjärrundervisning. Om läraren ska undervisa i realtid försvinner mycket av de fördelar som distansundervisning ger, nämligen möjligheten att justera och göra kvalitén så hög som möjligt.
Även om myndigheterna hittills har hållit emot kan vi anta att det finns många intressenter som ser fördelar med mer distans- och fjärrundervisning i svensk skola.
Det mest uppenbara är förstås att både friskolor och kommuner kommer att vara intresserade av att minska lönekostnader genom att ha färre behöriga lärare anställda. Och för politikerna på nationell nivå skulle mer fjärrundervisning innebära en möjlig lösning på den snabbt ökande lärarbristen. Förändringarna kan genomföras med argument om digitalisering och ökad kvalitet.
För beaktat hur tillgången på lärare ser ut kommer distans- och fjärrundervisning i många skolor nog att höja kvaliteten på undervisningen. En skicklig och ämneskunnig lärare på avstånd är, åtminstone när det gäller själva kunskapsöverföringen, bättre än en outbildad vikarie.
I dag är en av de stora orättvisorna att många elever går på skolor som har svårt att attrahera behöriga lärare. Särskilt distansundervisning skulle också vara lättare att kvalitetssäkra än den som bedrivs i enskilda klassrum. Likvärdigheten i skolan kan alltså påverkas till det bättre.
Lägger vi samman detta inser vi att distans- eller fjärrundervisning kommer att bli vanligare. Även om många av oss nog vill höja ett varningens finger.
För utvecklingen väcker många frågor. Hur ska klassrummen se ut? Vilka åldrar skulle kunna hantera fjärr- och distansundervisning? Vilka vuxna behöver vara i skolan? I den fjärrundervisning som har bedrivits har man använt lokala handledare. Vilken utbildning och vilket ansvar ska dessa handledare ha? Är det det som blir lärarassistenternas roll – att vara på plats?
Vi kan också fråga oss hur den traditionella lärarrollen förändras? Och hur påverkar mer fjärr- och distansundervisning de andra problem som utmärker svensk skola; bristande ordning och studiero?
Frågorna är många men fjärrlärarna är här för att stanna.