Ekonomihistorisk forskning har visat att Kalmar län även fortsättningsvis sackar efter, på grund av sin industristruktur och att vi inte drar lika mycket nytta av den digitala revolutionen. Informationsteknologin effektiviserar många gamla sysslor och tjänster, och skapar helt nya tjänster och branscher. Det är storstäder, och andra platser där en stor del av ekonomin utgörs av tjänster, som gynnas mest av denna tekniska utveckling. Och det är i tjänsteföretag de flesta nya jobb skapas.
För att komma ur denna tillväxtskugga skulle vi behöva fler kunskapsintensiva tjänsteföretag som utnyttjar informationsteknikens fördelar. Men det är lättare sagt än gjort. Regionen och inte minst kommunen lider av en låg utbildningsnivå som både påverkar produktiviteten negativt och gör det svårare för kunskapsintensiva företag att etablera sig och rekrytera personal. Det tenderar att leda till en ond cirkel av låg utbildningsnivå, begränsad produktivitetsutveckling och brist på kunskapsintensiva tjänsteföretag.
Men bilden är inte entydigt mörk. En ny avhandling av samhällsgeografen Hjalti Nielsen (Lunds Universitet) visar på en möjlighet. Avhandlingens resultat ifrågasätter bilden av att kunskapsintensiva företag frodas bäst i större städer. Nielsen undersökte ett antal sådana företag i perifera områden i Småland och Norrland, långt ifrån närmaste storstadsområde, och jämförde med motsvarande företag i Malmö. Och fann att företagen på landsbygden stod sig väl i konkurrensen med storstadsföretagen.
Inom innovationsforskningen anses det att kunskapsintensiva företag inte trivs särskilt bra på landsbygden, på grund av svårigheterna att hitta välutbildad arbetskraft och avståndet till kunderna. Men Nielsen visar att företagen på landsbygden har lägre personalomsättning än de i storstäderna, vilket stärker företagets kompetens över tid och förbättrar de långsiktiga relationerna till kunderna.
Avhandlingen visar dessutom att landsbygdsföretagen har blivit så pass bra på att kompensera för sitt läge att de nu konkurrerar med storstadsföretagen på deras hemmamarknad. Medan storstadsföretagen har maximalt 30 procent av sina kunder utanför hemmaregionen så är siffran för landsbygdsföretagen mellan 70 och 100 procent. Detta, konstaterar Nielsen, har möjliggjorts av den kraftiga utbyggnaden, utvecklingen och ökade användningen av internet de senaste decennierna.
Här finns både ett hoppfullt budskap och en lärdom för vår glesbygdskommun. Att öka möjligheterna till utbildning är fortfarande ett avgörande och långsiktigt projekt. Diskussionen om företagandets villkor och dess vikt för samhällsutvecklingen har vitaliserats under pandemin och behöver fortsätta stärkas.
Därutöver föds viktiga möjligheter ur kombinationen av att samhället och tjänster digitaliseras i allt högre grad, att glesbygden kan erbjuda billigt boende för företagare och personal, lägre kostnader för företag, samt att allt fler människor söker sig ut från storstäderna. För att inte gå miste om denna potential behöver kommunen se till att det finns fiber i hela kommunen så snabbt det bara går.
När omständigheter vi inte rår på för en gångs skull talar till vår fördel gäller det att inte missa möjligheten genom allmän senfärdighet över omständigheter vi faktiskt rår över.