Visserligen har många ungdomsjobb försvunnit på grund av smittskyddsåtgärderna mot coronaviruset. Restauranger och kaféer går på knäna, samtidigt som risken för smittspridning är stor i äldreomsorgen. Därför skjuter regeringen till pengar till kommunerna för att ordna andra sommarjobb. Det kan handla om gräsklippning i kommunala parker, eller att rengöra husfasader och måla staket. Visst kan det göra ungdomar gott att få tjäna ihop extrapengar, men det borde vara mer prioriterat i kristid att säkra jobb för de som behöver pengarna för sin försörjning. Ungdomarna har i regel föräldrar som ger dem tak över huvudet och mat på bordet.
Regeringens felprioriteringar märks även när det gäller skogsbolagen, som skriker efter arbetskraft. Sedan 17 mars råder ett inreseförbud för alla icke-nödvändiga resor utanför EU till Sverige sedan regeringen, efter ett EU-initiativ, infört en särskild förordning för att stoppa smittspridningen. Polisen har tolkat förordningen så att säsongsarbetare inom skogsbruk inte omfattas av undantaget för samhällsviktiga funktioner, och nekar inresa för planteringspersonal (SR 23/4). Men Finland, som har en restriktivare coronastrategi än Sverige, undantar ändå skogsbruk och håller gränserna öppna för utomeuropeiska arbetare till skogsnäringen.
Nu sätter regeringen i stället förhoppningar till det så kallade beredskapslyftet, en satsning från Wallenberg-stiftelserna. Genom en intensivkurs ska nyanlända och funktionsnedsatta kunna fylla behoven i skogsnäringen. Statsminister Stefan Löfven (S) har dessutom uppmanat skogsnäringen att anställa unga för att kompensera för de uteblivna sommarjobben (Aftonbladet 21/4).
Tanken är god, men missriktad. Det går inte att genom enkla utbildningar matcha arbetslösa till jobb inom skogsbruket i en handvändning. Särskilt inte i en ansträngd ekonomi där det saknas resurser för handledning. Sådana jobb är fysiskt krävande och ofta monotona, med låg lön. Arbetsgivare i branschen vittnar om nyanställda som dyker upp första dagen, för att sedan gå upp i rök.
I stället för att upprätthålla myten om enkla jobb – att all arbetskraft är utbytbar med vilken annan arbetskraft som helst – borde regeringen lyssna på vad skogsbruket verkligen behöver. Unga och nyanlända kan inte förväntas rycka in och på bred front fylla skogsnäringens omfattande behov.
Regeringen ser inte behoven hos utsatta branscher och arbetstagare, utan prioriterar i stället satsningar på sommarjobb för tonåringar och uddlösa utbildningar. I en kris finns det inte tid eller pengar för krångliga arbetsmarknadsåtgärder som inte direkt säkrar människors försörjning och företagens behov.