P4 Gotland berättade nyligen (12/7) om hur länsstyrelsen har märkt ut ett enormt område på ön som ska bli ett nytt så kallat ”fågelområde”. Hela 25 procent av Gotlands yta omfattas och området sträcker sig över hela den östra kusten, från Fårö i Norr till Sundre i Söder. Och Gotland är inte ensamt. Runt om i landet arbetar tolv länsstyrelser med att utforma nya fågelområde inom ramen för Natura 2000, ett nätverk av skyddade områden i EU.
I P4:s inslag är flera gotlänningar väldigt kritiska till det nya området. Det är inte konstigt. När nya skyddade områden som planeras och upprättas, får människor som är oroliga över vad som ska hända med deras mark och verksamhet ofta svaret att det ”inte kommer att innebära några stora nya förändringar”. Men det är klart att det gör.
På respektive länsstyrelsers hemsidor står det att förutsättning för nya verksamheter är att fåglar inte störs på ett ”betydande sätt”. Om man planerar en ny verksamhet eller åtgärd som kan påverka miljön måste därför söka tillstånd. Och för verksamheter som redan bedrivs behöver man söka tillstånd om verksamheten ändras så att betydande påverkan på miljön kan uppkomma.
För skogsägare kan det få absurda konsekvenser, vilket Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist uppmärksammade i Svenska Dagbladet (17/2) tidigare i år. I praktiken innebär det att skogsägare behöver ha koll på varje enskild fågel och hur den kan påverkas, för att få en anmälan om avverkning godkänd.
Det beror på att Sverige överimplementerade EU:s direktiv när vi år 2007 införde artskyddsförordningen. Sverige valde till skillnad från andra EU-länder att slå ihop två olika EU-direktiv: fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet. Fågeldirektivet ska skydda alla vilda fåglar inom unionen, och art-och habitatdirektivet senare ska skydda andra hotade djurarter.
Fram till förra året följde dock inte Sverige den implementeringen. Men efter ett avgörande i EU-domstolen i mars förra året slogs det fast att Sveriges tolkning inte är förenlig med artskyddsförordningen. Det innebär att väldigt många fåglar nu har ett mycket starkt skydd.
Det betyder att vi i Sverige behöver följa vår egen lagstiftning mer strikt, med individskydd för fåglar. På det har Sverige dessutom redan en hel del Natura 2000-områden. Drygt 4 000 områden som omfattar en yta av mer än sju miljoner hektar, varav en del av ytan är också naturreservat eller nationalpark. Vilket som jämförelse motsvarar 17 procent av Sveriges landyta.
I balansgången mellan människor och fåglars behov prioriteras människor ständigt ner. En annan ordning är möjlig där djur och natur skyddas utan att människor ska behöva drabbas så hårt som de gör nu.