Bakgrunden till förslaget är väljarnas låga förtroende för januariöverenskommelsen, som har ingåtts mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet. Enligt en Novus-undersökning tycker hela 59 procent av väljarna att den politik som förs utifrån jöken är ganska eller mycket dålig (SVT 9/1). Enbart 11 procent tycker att politiken är ganska eller mycket bra.
Den rödgröna regeringens position svajar också betänkligt, i takt med att oppositionen har börjat hitta formerna för att samarbeta i vissa frågor. Att Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet kan hitta samsyn i några sakfrågor är inte heller särskilt överraskande. Partierna i riksdagen är trots allt överens om mycket.
Om ett nyval hölls nu skulle väljarna för första gången få ta ställning till Centerpartiets och Liberalernas samarbete vänsterut. Och partierna skulle även behöva bekänna färg inför framtiden, vilket särskilt gäller Liberalerna.
Med valet av Nyamko Sabuni till ny partiledare efter Jan Björklund ökade osäkerheten kring var Liberalerna faktiskt står. Sabuni har uppvisat en välkommen dragning tillbaka till de tidigare Allianspartierna M och KD.
Det är samtidigt logiskt att Liberalerna inte har lämnat jöken, utan bevakar att de reformer som partiet har fått igenom blir verklighet. Den här situationen gör samtidigt att Sabuni aldrig har fått sätta sin egen prägel, mer än i ett par frågor som inte omfattas av överenskommelsen. Hon tvingas förvalta arvet efter Jan Björklund. En position som påminner om när den tidigare M-ledaren Anna Kinberg Batra hade surrats vid decemberöverenskommelsen av företrädaren Fredrik Reinfeldt. Det blev Kinberg Batras fall.
Om det skulle utlysas ett extra val i år skulle Nyamko Sabuni få en möjlighet att pröva företrädarens vägval. Det gör att det parti som kanske är minst förberett för att snabbt kastas in i en ny valrörelse ändå kan ha mest att vinna på det. Ett extra val ger Liberalerna en möjlighet att frigöra sig från Centerns skugga, som partiet har gått i sedan Björklund efter valet 2018 tog rygg på Centerledaren Annie Lööf.
Men sannolikheten att statsminister Stefan Löfven (S) skulle utlysa ett val i år är försvinnande liten. Orsaken är att S är dåligt rustat för en valrörelse. Visserligen har S ekonomin för det, däremot saknas idéerna. Den politiska vision för framtiden som Stefan Löfven lanserade under partiledardebatten i riksdagen var ”återupprättandet av ett starkt samhälle”. ”Vår välfärdsstat behöver repareras”, dundrade Löfven. Det tidigare statsbärande partiets samhällsvision har reducerats till att lappa och laga självförvållade hål i välfärdsstaten.
Ett extra val skulle rita om det politiska landskapet, och i motsats till förra valet låta väljarna lägga sin röst utifrån var partierna nu står. Det vore klargörande.