Inte nog med att EU egentligen inte borde lagstifta om skogsbruket, men man har dessutom åsikten att skogen endast är en miljöfråga. Det är rent av så som kommissionen legitimerar övertagandet av makten. Klimatfrågan är en av de frågor som kan regleras centralt på unionsnivå. Genom att se på skogsbruk som en miljöfråga och inte en basnäring, rättfärdigar EU sitt politiska ingrepp.
Det öppnar för ett dubbelt problem. Förutom att EU är inne och petar i saker som varje land bäst kan bestämma om, blir synen på skogen skev. Är skogen endast en miljöfaktor och en kolsänka, blir slutsatsen att den ska lämnas i fred och allt skogsbruk borde upphöra.
Förslaget till ny skogsstrategi har inte kommit i skrivande stund, men ett utkast har läckt ut i förväg och bekymrar med rätta. Det handlar exempelvis om att förbjuda trakthyggesbruk, att bestämma vad skogsägaren måste göra med stubbarna efter avverkning samt att styra vad man får använda trä till. Bland annat framhålls att vedeldning bör undvikas.
Trakthyggesbruk är den dominerande brukningsmetoden i Sverige. Förbjuds den kan Sverige få det mycket svårare att nå målet att bli fossilfritt. EU:s inställning till hållbarhet tycks vara att den är synonym med biologisk mångfald och bortser då från klimatnytta eller ekonomi.
Att produkter från skogsbruket har en viktig roll att spela i klimatarbetet genom att ersätta fossila produkter har fått stå tillbaka i EU:s jakt på klimatmålet 2030. Kommissionen verkar blunda för att skogen är en viktig råvara som binder kol samtidigt som den kan ersätta fossilbaserade material.
Det kortsiktiga perspektivet som anammats ser på växande träd som kolsänka och på träd som huggs ned som utsläppskälla. Det är att bortse från att när ett nedhugget trä används till exempelvis byggmaterial kan kolsänkan förlängas långt utöver det levande trädets kolbindande tid. Och även från att kortsiktigt bruk av träprodukter kan vara bättre än ett fossilt alternativ. Att bruka skogen är därmed att ha ett långsiktigt perspektiv på klimatfrågan.
Det är bekymrande att kommissionen vill flytta mer makt till sig. Det är än mer bekymrande att den svenska regeringen inte gör gemensam sak med de länder som protesterat. Elva länder, bland dem Finland, Frankrike och Tyskland, har undertecknat Österrikes protest. Dessvärre sammanfaller detta med att statsminister Löfven (S) precis har avskaffat landsbygdsministerposten.
Är regeringens mjäkighet ännu ett försök att framstå som bäst i EU-klassen och inte prata emot fröken, eller har den ingen ståndpunkt i ämnet? I båda fallen går det bra att hänvisa till riksdagens åsikt i frågan. Det är dags för regeringen att stå upp för det svenska skogsbruket.