Det är kritik som är tämligen svår att förstå. Ministrar brukar bedömas utifrån sin erfarenhet, inte sin brist på erfarenhet.
Innan Edholm blev skolminister satt hon i styrelsen för friskolekoncernen Tellusgruppen. Där hann hon sitta omkring ett år. Innan dess var hon engagerad i politiken i nästan tjugo år, bland annat som Liberalernas gruppledare i Stockholms stad, som skolborgarråd och som ordförande i utbildningsnämnden. Det är närmare ett halvt arbetsliv dedikerat till att behandla skolfrågor, och dessutom med erfarenhet från fler än ett perspektiv.
Bland annat forskaren Camilla Nothhaft menade i Dagens Nyheter (19/10) att det är problematiskt med politiker som rör sig mellan näringslivet och politiken. Det tycks vara en linje som de flesta av Edholms kritiker håller gemensamt. Men å andra sidan är det värt att fråga sig varför en politikers kompetens måste gå till spillo efter att den politiska karriären är över, som Edholm tänkte var fallet när hon lämnade Stockholmspolitiken (SVT, 18/10). Det är nog få som har mer praktisk erfarenhet av till exempel skolfrågor än de politiker som dagligt nött frågorna över lång tid, och som har erfarenhet av att handskas med både företagare och myndigheter.
Edholm agerade dessutom föredömligt när hon, efter att ha hoppat av politiken, satte sig själv i karantän i ett år innan hon accepterade en tjänst inom friskolevärlden. Det tyder på att hon inser problematiken och tog det på allvar när hon valde att gå in i Tellusgruppens styrelse. Att, likt exempelvis debattören Jenny Maria Nilsson, nästan oförblommerat anklaga ministern för korruption är därför ett något av ett övertramp (Aftonbladet, 19/10).
Det verkar som att kritiken mot Edholm till en hög grad beror på en generell ovilja mot friskolor. Och visst är Edholm i grunden en friskolevän, och det är även regeringen i övrigt. Tittar man dessutom på friskolornas långa köer (bara Internationella Engelska Skolan hade exempelvis över 200 000 registreringar i sin kö förra året) inser man att det antagligen är en väldig massa familjer som vill värna friskolor. Edholms band till friskolevärlden lär med andra ord inte utgöra ett större problem utanför den begränsade men högljudda sfären av rödgröna skolradikaler som egentligen vill nedmontera friskolesystemet som sådant.
För sanningen är att Lotta Edholm har goda förutsättningar att göra ett bra jobb som skolminister. Hon har gedigen erfarenhet och uppenbart engagemang i frågorna. Och i och med att det genom Tidöavtalet är bestämt att friskolornas vinster ska begränsas är det tydligt att hon lär klara av att hantera även friskolefrågan nyanserat, vilket vore för första gången på väldigt lång tid.