Det mesta har kommit att handla om hur smittan ska bekämpas, medan många andra aspekter av samhällsmaskineriet lever i skugga.
I SVT:s Vetenskapens värld (28/2) lyfts perspektiv på vad restriktionerna under pandemin har haft för följder världen över. Detta väcker tankar om vad samhällen kan riskera när de dyker huvudstupa in i en fråga åt gången.
I Vetenskapens värld visas hur flera fattiga länder haft få covidfall men i stället fått andra problem till följd av svagt motiverade restriktioner. Dessa har lett till många dödsfall på grund av undernäring när människor inte fått arbeta eller gå till mataffären och minskad tillgång till vård, samt att kvinnor i högre grad blivit bortgifta och utsatta för våld. Trots detta är det rikare länders ansvar att förse fattiga länder med coronavaccin som varit högst på agendan. Tunnelseendet gör att västvärlden applicerar sitt eget problem även på de vars brådskande problem gäller helt andra ting.
De fattiga diktaturernas exempel tydliggör också att enfrågedominansen gör det enklare att förleda. Inte heller bara i diktaturer utan även i Sverige där mycket skett bakom pressträffarnas kulisser. Regeringen har valt att besvara andra samhällsproblem, inklusive brottsligheten, med tystnad, och exempelvis gjort uttalanden om corona som avledande manövrar. Att blixtinkalla till pressträffar om corona utan något särskilt innehåll samtidigt som andra nyheter eller granskningar dykt upp har varit återkommande från regeringen.
För de styrande i demokratier kan det tänkas handla om valet mellan förtroende nu och förtroende sen. Det bekväma blir att uppfylla förväntningar och införa en stor men verkningssvag restriktion istället för att säga något om långsiktiga konsekvenser eller helhetsbilden. Detta blir särskilt tydligt i Sverige när regeringen länge avstått strikta restriktioner och sedan plötsligt infört till synes godtyckliga sådana, som en stängd gräns till Norge.
Detta blir egentligen inte en fråga om restriktioners vara eller icke vara, utan snarare ett påkallande om att vara vaksam på det som döljs både frivilligt och ofrivilligt i skuggan av en enfrågedebatt. I detta behöver politiken ha is i magen och ägna sig åt att se samhällsfrågor ur olika synvinklar. Och i de fall politiken förleder behöver opposition och journalister vara på tårna och inte bara titta där strålkastaren lyser.
Att som samhälle stirra sig blind på en fråga är ofta fördummande. I detta fall råkar det gälla smittspridning som har en befogad plats som viktig fråga. Då blir det extra ansträngande, men också extra viktigt, att samtidigt se bortom den för stunden viktigaste frågan.