Språkliga lustigheter om att Västerviks kommun kastar skattepengar i sjön går tydligen att återanvända hur många gånger som helst. Är det inte 40 miljoner kronor som (utan vare sig politiskt beslut eller vinstkalkyl) går till att muddra farleden, eller sju miljoner till en Gotlandsbåt som aldrig blev av, så är det fyra miljoner till en överdimensionerad fågelsjö.
Kommunen vill av "strategiska" skäl köpa 170 hektar åkermark mellan Hermanstorp och Målserum. Vad man avser göra med marken verkar dock ingen veta. Kommunstyrelsens förvaltning nämner i beslutsunderlaget att marken ansluter till flygplatsen, att mark med fornlämningar blir mer sammanhängande kommunägda och behovet att "fylla på kommunens markreserv". Det är något diffusa skäl till att bränna av 17 miljoner kronor.
I VT den 16 juni går att läsa att den planerade våtmarken för uppsamling av näringsämnen i och med köpet kan bli 40 hektar stor, istället för tilltänkta fyra hektar, och är nu mer att betrakta som en fågelsjö komplett med ett antal fågeltorn och parkering. Kostnaden för fågelsjön blir i sådant fall fyra miljoner kronor – oräknat kostnaden för iordningsställande. Man får hoppas att en konstgjord fågelsjö inte är av sådan strategisk vikt för kommunen att den är skälet till investeringen.
Ska man vara nogräknad får kommunen en annan sak på köpet. Nämligen den extra infart för samhällsviktiga transporter som Sverigedemokraterna nyligen föreslog i en motion, och som Enheten för räddningstjänst och samhällsskydd utredde och konstaterade vara möjlig, men som majoriteten avfärdade med argumentet att man ändå ska bygga en södra infart.
Kommunstyrelsens förvaltningen skulle behöva vara tydligare med vad syftet med köpet är. Och den politiska majoriteten behöver förklara varför kommunen ska köpa marken för skattemedel; vilka behov ska uppfyllas som inte kan uppfyllas av privata aktörer?
Det är inte nödvändigtvis fel att kommunen investerar i mark. Men kommunen ska inte köpa mark för att det känns bra att ha. Det behöver finnas ett skäl som gör det försvarbart. Och finns det en plan ska den vara uttalad, tydlig och offentlig. Om planen inte går att ha offentlig ska det offentliga hålla sig borta och låta privata aktörer sköta ägandet. Är den inte uttalad och tydlig riskerar investeringen att bli en i mängden investeringar kommunen gör för framtiden, men vars vinst och nytta aldrig utvärderas.
Affären godkändes vid fullmäktiges senaste sammankomst. Föga förvånande var syftet med affären det som skapade mest debatt. Vänsterpartiet har hävdat att det ligger en hund begraven medan kommunalråd Kronståhl snabbt försäkrat att så inte är fallet. Blotta misstanken om dolda syften visar dock på ett bristfälligt beslutsunderlag.
Med bristande underlag och genomskinlighet reduceras fullmäktige till en administrativ bagatell. Där omröstningar mest handlar om huruvida man litar på tjänstemännens bedömningar och majoritetens välvilja. Det är inte syftet med kommunens demokratiska församling.