Värdet av ett levande föreningsliv är de flesta överens om. Men hur man får ett sådant råder det delade meningar om.
När människor går samman och arbetar för en gemensam sak, vare sig det är en kooperativ skola för barnen, ett konstprojekt eller en kurs, skapar det nytta för gruppen. Men det ger också mening, en känsla av sammanhang och tillfredsställelse för individen. Och i föreningsstrukturen ges en demokratisk fostran till nytta för hela samhället.
Drivkrafterna för att engagera sig tillsammans med andra finns redan inom oss. Den behöver inte stimuleras. Vad som behövs är att stat och kommun inte står i vägen för engagemanget. Emellanåt kan ekonomiskt stöd behövas när projekten är till nytta för hela samhället och resurserna i föreningen är små. Men ekonomiska bidrag som systematiseras löper alltid risken att leda till ett beroende med diverse villkor. Ett centralstyrt föreningsliv är av mindre värde än det som drivs av individers egen kraft och vilja.
För att få ett levande föreningsliv bör vi alltså först och främst eftersträva ett fritt föreningsliv. Som är beroende av kommunen i så liten utsträckning som möjligt. Och som tillåts leva utefter sina egna villkor. En viktig pusselbit på vägen är att det finns en självständig samlingsplats, som också är en ekonomisk tillgång, för alla föreningar i kommunen. Där föreningar med små resurser kan mötas och organisera sina aktiviteter.
Andra platser skulle givetvis också kunna passa. Men det finns flera anledningar till att just Marsbäcken passar för ändamålet. Husen ägs redan av en ideell stiftelse med fokus på föreningslivet. Här finns också en koppling till paraplyorganisationen Föreningar i Tjust. Det finns redan ett antal eldsjälar som lägger mycket energi på Marsbäcken som plats. Kommunen behöver således inte uppfinna hjulet. Fler frivilliga lär lockas dit när det blir hela föreningslivets plats, och de ekonomiska förutsättningarna ljusnat. Kommunen bör ha detta som vision och mål för området. Och agera i varje fråga i riktning mot detta mål.
Verksamheten är idag utsatt för prövningar. Tidigare användes området främst som scoutgård. I takt med att den verksamheten blev mindre ökade behoven av underhåll av fastigheterna. Idag försöker de engagerade att driva en bredare verksamhet samtidigt som de rustar upp husen.
Men det är under tuffa ekonomiska omständigheter. En satsning på ett asylboende genomfördes häromåret. Det var inte det bästa beslutet, då boendet avvecklades för snabbt för att hinna tjäna några pengar, med skulder som följd. Men med upprustat kök och boende kan man få intäkter genom vandrarhem, konferenser och lägerverksamhet. En vision för framtiden är att föreningslivet kan driva och utveckla området inom besöksnäringen på kommersiellt sätt, men med syfte att stärka föreningslivet.
För att närma sig visionen behöver det offentliga agera för att möjliggöra utveckling av området, såsom tillstånd och strandskyddsdispens för planerade campingplatser. En svårighet är att kommunen äger marken. Här bör kommunen gå stiftelsen till mötes och förlänga arrendetiden. När tiden är mogen bör kommunen överväga att efterskänka marken till stiftelsen.
Bidrag bör kunna ges för de akuta renoveringsbehoven. I den bästa av världar får stiftelsen också ekonomiska bidrag för att betala skulderna. Skulle det behövas en ändring i stiftelsens stadgar, för att göra Marsbäcken till hela kommunens föreningsgård, kan kommunen villkora eventuella bidrag med att stadgarna finjusteras.
En egen plats för föreningslivet. Som ägs och drivs av detsamma. Med goda förutsättningar att bära sig kommersiellt och ge överskott som kan investeras i området eller komma föreningar till del på annat sätt. Det vore att flytta makt och inflytande från politiker till engagerade medborgare. Det vore också synnerligen värdefullt för Västervik.