Det är ett måhända nödvändigt plåster på såren för ett lågt löneläge. Men tyvärr kommer inflationen att med råge äta upp hela löneökningen. Med majoritetens löneökning blir kommunens anställda fortfarande fattigare nästa år, men i lite mindre utsträckning.
En annan intressant detalj hittar man i tillägget som kommer från Liberalerna. De fortsätter att vara drivande avseende drönarverksamheten på flygplatsen. Under rubriken ”en fri och företagsvänlig kommun” menar Liberalerna att kommunen ska spela en viktig roll i utvecklingen av testverksamheten. Exakt vad som är fritt och liberalt med att kommunen driver ett kommersiellt projekt framåt, istället för att näringslivet gör det utifrån marknadens behov, är inte glasklart.
Men Liberalerna är i alla fall föredömligt tydliga med såväl avsikt som avsändare. Exempelvis vill de bereda industrimark i anslutning till flygplatsen åt drönarföretagen. Det vore önskvärt om Liberalerna är lika tydliga med om de då avser mark som kommunen äger eller om det rör sig om den privata mark som kommunen synes beredd att tillskansa sig med tvång.
I stort följer dock den sista budgeten från nuvarande budgetmajoriteten tidigare linjer. Den så kallade enprocentaren, även kallad effektiviseringsuppdraget, numera ”ramjusteringen”, ligger kvar och innebär att de två stora nämnderna får cirka 20 miljoner var i äskningar och för kostnadsökningar för måltider, samtidigt som politikerna drar av 9 miljoner per nämnd i odefinierade minskningar.
Budgeterat överskott ligger på 1,2 procent, vilket är bättre än den mikroskopiska nivån tidigare år, men fortfarande alltför lågt. Att ligga på marginalen innebär större risk om och när ekonomin blir sämre. Då riskerar förändringarna att bli drastiska, vilket sällan är gynnsamt för personal och verksamhet. Och nedskärningarna blir mindre ekonomiskt gynnsamma i ett längre perspektiv, när man behöver hugga snarare än hyvla bort kostnader.
De små marginalerna är särskilt anmärkningsvärda just nu när inflationen stuckit iväg ordentligt. Inflationen, det vill säga kostnadsökningarna, är för närvarande flera gånger större än det budgeterade överskottet, och inga prognoser talar för att den kommer att återgå till de historiskt låga nivåer vi haft på senare år.
Inflationen nämns i inledningen av budgeten som en osäkerhet. Sedan synes den glömmas bort. Någon uppräkning av nämndernas budgetar med anledning av prognostiserade kostnadsökningar har inte gjorts.
Men att kostnaderna ökar kraftigt, och kommer fortsätta att öka, är givet. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, förväntar sig att de rekordhöga resultaten i kommuner och regioner vänds till underskott nästa år. ”Vi förväntar oss en kraftig försämring av kommuners och regioners resultat redan under 2023 till följd av den ökade inflationen.” Och då är SKR något av en glädjespridare jämfört med många andra analyser. Prisökningar, räntehöjningar och ökande pensionskostnader kommer tveklöst att påverka kommunens ekonomi.
Vanligt folk har redan börjat känna av kostnadsökningarna. Det lär de som håller i pengarna ute i de kommunala verksamheterna ha gjort också. Det borde inte vara konstigare än att gå ut och fråga dem hur prisökningarna påverkar dem redan idag.
Att majoriteten bortser från detta i sin budget är oansvarigt. Och närmast oärligt att inte tydligare deklarera problemet. Men så är det ju också val inom kort.