Det sägs ibland att ministrars uppdrag varar dygnet runt, som ett sätt att förklara deras i sammanhanget fullt rimliga ersättningar. Detta gäller tydligen inte för utrikesminister Margot Wallström (S). När hon inledningstalade på Folk och försvars årliga rikskonferens i söndags kostade hon på sig att bara vara privatpersonen Margot.
En del av talet ägnades åt att förorda en ny ”modern” värnplikt, både militär och civil. Tänk så bra det vore för att exempelvis bekämpa stora skogsbränder eller för att agera vägvisare vid flyktingboenden, förklarade utrikesministern eller om det möjligen var tvåbarnsmamman Wallström för Aftonbladet.
Tidigare i talet hade tvåbarnsmamman också presenterat åtskilliga skäl till varför Sverige inte ska gå med i Nato. Bland dem kan nämnas att vårt närområde har blivit mindre säkert samt det svåra parlamentariska läget i riksdagen. Eller var det utrikesministern som sade de bitarna? Problemet med Wallströms manöver är uppenbart. En minister förutsätts representera regeringen. Utrikesministern kan inte hålla ett tal vid Sveriges största försvarskonferens och delvis låtsas som att så inte är fallet. Det måste helt enkelt gå att ta en minister på orden. Folk och försvar upplåter inte talartid till någon i egenskap av privatperson.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) tvingades rycka in för att lugna situationen. I en intervju med TV4 i måndags morse satte Hultqvist ned foten. Regeringen har inte ändrat sig i värnpliktsfrågan, den ska utredas av Annika Nordgren Christensen (MP) i den takt som tidigare slagits fast. Försvarsministern menade också att regeringen inte kommer att införa civil värnplikt för att få billig arbetskraft, vilket Wallströms uttalanden lutade åt.
Det är inte första gången Wallström har luftat åsikter som inte visat sig tillhöra regeringen. Hon hann inte vara utrikesminister länge innan Saudiarabien och Förenade Arabemiraten drog tillbaka sina ambassadörer från Sverige och Saudiarabien slutade utfärda nya affärsvisum för svenskar. I Dagens Industri (11/1) försvarar hon sitt agerande som ledde till Saudikrisen med att ”inget hände”. I det långa loppet kan Wallström ha rätt i det. Men det förutsätter att man förbiser Sveriges skamfilade internationella rykte samt att regeringen sände Björn von Sydow (S) som särskilt sändebud till den saudiske kungen med brev från såväl statsminister Stefan Löfven som kung Carl XVI Gustaf. Därtill sändes näringsminister Mikael Damberg (S) på en förlåt oss-resa till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten i oktober 2015.
Det är uppenbart att Margot Wallström är ett av regeringens allra svagaste kort och en belastning för Sveriges intressen i världen. Att inte hon heller verkar kunna ta till sig att hon faktiskt är utrikesminister gör ingenting bättre. Wallströms tid som utrikesminister har kantats av diplomatiska kriser och konstanta undflykter. Regeringens försvar av Wallström verkar vara att hon är kroniskt missförstådd. Onekligen något av ett handikapp för rikets högsta diplomat.