Efter långa förhandlingar har de nått en överenskommelse om hur den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken ska se ut i framtiden. Precis före klockan fem på morgonen meddelar den tyska jordbruksministern Julia Klöckner att rådet har enats. Hon kallar det för den viktigaste sessionen under decenniet.
I Sverige har dock mycket av rapporteringen skjutit in sig på en oviktig detaljfråga inom jordbrukspolitiken – om vegoprodukter ska få heta korv och biff.
Att den tyska ministern skryter om framgångarna kring jordbrukspolitiken bör ses i ljuset av det tyska ordförandeskapet i ministerrådet. Det är en enorm framgång för Tyskland att i somras ha fått EU-ledarna att enas om en ny långtidsbudget. För att sedan på det första allvarliga försöket ro i land en omröstning om den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.
Visserligen kan coronakrisen ha satt en viss press på förhandlingarna. Givet oron för en andra våg av pandemin kanske den nyligen avhållna ministerträffen var den sista chansen på en längre tid för fysiska möten. Trots det är överenskommelserna en bedrift av tyskarna.
Det återstår samtidigt månader för att se hur det slutgiltiga utfallet blir. Förslaget ska köras vidare genom EU:s institutioner. Sedan verkar det även bli ett relativt stort utrymme för medlemsländerna att utforma stöden. Huvudtendensen är dock klar – jordbrukspolitiken handlar alltmer om miljö och klimat. Nu ska inte bara mat produceras, det blir allt viktigare med andra ekosystemtjänster. Kraven skärps på lantbruket, med avseende på miljö- och klimatpåverkan. Plötsligt verkar mindre gårdar som värderar mer än ekonomisk avkastning ha blivit önskvärda. Det är något tvära kast, nyss var stora rationella livsmedelsföretag politikens önskemål.
EU-kommissionens idé är att miljöprägeln ska vara stark. Det nationella genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken förväntas ta höjd för flera andra EU-strategier. Som ”En europeisk grön giv” (Green deal) och ”Från jord till bord” (Farm to Fork Strategy). Och strategierna rörande biologisk mångfald och cirkulär ekonomi.
Riktningen är samtidigt inte ny. Trenden har under många år varit att frågor om biologisk mångfald och klimatpåverkan har blivit viktigare. I senaste valet till Europaparlamentet gick många gröna partier kraftigt framåt. Svenska Miljöpartiets svaga siffror stack ut i Europa.
Det finns dock en svår balansgång när den nya jordbrukspolitiken ska omsättas till verklighet. För hårda och kostnadsdrivande krav riskerar att slå ut miljövänlig och klimatsmart livsmedelsproduktion om det saknas efterfrågan i konsumentledet. Då Sverige har en tendens att driva EU:s riktlinjer till sin spets finns särskild anledning till vaksamhet här.
Grönt må vara gott, men i slutändan måste konsumenten värdesätta det i matbutiken.