Fenomenet är inte nytt. Olika former av så kallad social export eller social dumpning har förekommit länge. Ofta innebär det att bidragsberoende flyttar från storstadsregioner med bostadsbrist till mindre kommuner med överskott av bostäder och ansträngd ekonomi. Och rapporten är ännu en sorglig påminnelse om hur en växande grupp av människor slussas runt i landet, inte sällan till bostäder med dålig standard.
Enligt Statskontorets rapport kan den berörda gruppen delas upp i fyra grovhuggna, delvis överlappande, kategorier. Det handlar om nyanlända, strukturellt hemlösa, personer i behov av skyddat boende samt personer med missbruk eller andra sociala problem. Och att flera socialkontor inte anser det värt att försöka bryta dessa gruppers situation utan i stället lägger kraften på att bli av med dem säger en del om djupet i utanförskapet.
Att den sociala exporten fortsätter, trots att problemet har uppmärksammats inom politiken under många år, beror dock till stor del på bostadsmarknaden. Så länge det saknas lediga bostäder i storstäderna men finns mängder med tomma lägenheter på en del mindre orter lär problemet finnas kvar.
I ett försök att undvika att få kostnadsdrivande och problemtyngda nya invånare har en del kommuner valt drastiska åtgärder. En del kommunala fastighetsbolag river tomma bostäder, i stället för att hyra ut dem. Senast i oktober visade tidningen Hem & Hyra att det fanns rivningsplaner med sådana motiv på åtminstone sju orter.
Även om det kan framstå som resursslöseri finns det ändå en god poäng med att riva. På många orter utanför storstäderna är bostadsbeståndet anpassat för rekordåren. En tid då många platser toppade i befolkningsantal. Då var det många som arbetade på bruk, regementen och andra verksamheter runt om i landet. När arbetstillfällena på många orter har minskat och urbaniseringen tilltagit har det omvandlats till ett överskott på bostäder.
Lägenheterna som har blivit över har sedan det offentliga hyrt i omgångar under årtionden, inte minst för att placera nyanlända i. På det sättet har bostäderna blivit kvar. Och för hyresvärdarna innebär det här goda möjligheter att få avkastning på fastigheter med lågt marknadsvärde. Alternativet är ofta att låta lägenheterna stå tomma eller ta kostnaden för rivning.
Att den sociala exporten mellan svenska kommuner kan fortgå, år efter år, beror till stor del på att det offentliga fortsätter att finansiera ett överdimensionerat bostadsbestånd på många orter. Även om politiken återkommande fördömer den sociala exporten är det staten och kommunerna som fortsätter att efterfråga en del av de förfallna lägenhetskomplexen på mindre orter.