Ett oväder satte fart på snurrorna och elpriset blev lägre. Ett bra exempel på att det inte hjälper att bygga många vindkraftverk om det ändå inte blåser, skriver ledarskribenten.
En omskakande upplevelse, inte minst för de som saknar marginaler att hantera oförutsedda kostnader. Och för energiintensiva företag som nu riskerar att få lägga ned verksamheten.
Orsakerna är flera. En energibrist i Europa och en ihopkopplad energimarknad gör att priserna sticker uppåt. Men till saken hör också en inhemsk energipolitik där kärnkraft lagts ned vilket man försöker ersätta med vindkraft. I mitten av veckan sjönk elpriset från över tre kronor till 20 öre per kilowattimme. Anledningen var ett oväder som drog in över Norden och satte fart på snurrorna. Det är en tydlig illustration över vindkraftens begränsningar och att det inte spelar någon roll hur många vindkraftverk man bygger när det ändå inte blåser.
Till orsakerna till prisökningen ska också skatten räknas. Eftersom vi konsumenter har den tveksamma förmånen att betala moms på elskatten, det vill säga en skatt på skatten, så består det allra mesta av elräkningen i normala fall av skatt. När priset sticker uppåt blir momsen en hävstång, i kronor räknat.
Den stora vinnaren på att elpriset gått upp är således staten och Magdalena Andersson som får mer pengar att spendera. Eftersom elkonsumenterna länge varit en kassako för staten är det en rimlig åtgärd att sänka eller ta bort skatten.
Men Magdalena Andersson vill hellre behålla makten över människors pengar och istället portionera ut dem lite godtyckligt ”som kompensation” till villaägare i landet.
Att Socialdemokraterna vill ha makt över människors medel är inget nytt. Men vi har börjat få ett politiskt klimat i Sverige där alla plötsligt ska kompenseras i realtid när saker blir svåra eller dyra. Det är en väldigt olycklig utveckling, som sannolikt förstärkts av pandemins ständiga brandkårsutryckningar. Stora delar av politikerkollektivet betraktar enskilda människor som oförmögna att ta ansvar för sig själv och sina närmaste. Istället är det politikerna som ska ansvara för vår framtid, till och med på extremt kort sikt.
Den här politiken förstör möjligheterna och incitamenten hos människor att ta eget ansvar. Det leder till allt mer klåfingriga politiker som påverkar människors liv allt mer i detalj. Och rör till ekonomin för och såväl individer som samhälle med allt mer centralplanering.
En alternativ politik skulle vara att ge medborgarna större makt över sina liv och samtidigt större ansvar. Får man behålla det man tjänar istället för att det mesta ska gå till skatt kan man också lägga upp buffertar för att klara oförutsedda händelser. Med mer pengar kan man göra privata investeringar som sänker kostnaderna på sikt.
Det sorgliga är att sådana politiska krafter är tämligen osynliga idag. I VT (12/1) illustrerar Tomas Kronståhl (S) med att säga att det är för mycket begärt av människor att ta eget ansvar eftersom de litar på att staten fixar saker. Akko Karlsson (MP) väljer att raljera över att skattemedel går till att finansiera spabad, när det snarare är lyxen att inte frysa inomhus folk idag betalar dyrt för.
Moderaternas förslag om tillfällig slopning av elskatten är förvisso bättre än Socialdemokraternas då det inte förstör människors incitament att sänka elkonsumtionen. Men om man som Jon Sjölander (M) vill se långsiktiga lösningar duger det inte med en tillfällig slopning. Då krävs att elskatten slopas permanent.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.