Rikspolischef Dan Eliasson vill se fler och större myndighetsinsatser i utanförskapsområden drabbade av kriminalitet och skjutningar. ”Det pratas väldigt mycket om socioekonomiska insatser men jag ser dem inte”, meddelade Eliasson i Sveriges Radios Ekot (26/4). Mycket prat och lite verkstad från politikerna alltså, ord som även kan användas för att beskriva Dan Eliassons gärning som landets högsta polis.
Eliassons krav på andra myndigheters närvaro må i sak vara berättigad. Men det är svårt för andra aktörer att träda in om Polisen inte först har gjort sitt viktiga arbete och etablerat en tydlig närvaro och skapat lugn i områdena. Med ett ökande antal skjutningar och öppen droghandel i förorter är det svårt för Dan Eliasson att med trovärdighet hävda att Polisen har gjort sin del.
Samtidigt är det en viktig fråga hur problemen i utanförskapsområdena ska hanteras långsiktigt. Framgångsrika amerikanska modeller för att knäcka organiserad brottslighet visar att om stora förändringar ska uppnås krävs det ett gott samarbete mellan olika myndigheter och frivilligorganisationer samt att det går att få stöd ifrån personer i de gängkriminellas närhet. Grunden för insatserna är dock en närvarande Polis – att samhället kan lägga kraft bakom sina krav, att kriminalitet straffar sig.
Att satsningarna inte har genomförts som rikspolischefen vill se gällande skola, omsorg, bostäder och hälsa kan han i slutändan själv vara den ytterst ansvarige för, under ministernivå. För vilket kommunalt eller privat bostadsbolag är berett att genomföra stora investeringar och rusta upp bostadsområden om de möts av motstånd från kriminella gäng? Exempelvis var skadegörelse och bombattentat något som drabbade bostadsbolaget Victoria Park när det hade inlett upprustningar av ett problemtyngt område i Malmö.
Dan Eliasson är samtidigt något på spåret när han kräver bättre politiskt engagemang i utanförskapsområdena. För nyligen släppte regeringens utredare Hyresgästsutredningen som förordar att hyresgästerna ska få mer makt vid renoveringar. Enligt förslag ska hyresvärden tvingas visa att en renovering är nödvändig och samråda med hyresgäster. En begränsning föreslås även för hyreshöjningar efter renoveringar. Om förslagen blir verklighet slår det hårt mot möjligheterna att få ordning på utanförskapsområden.
Att bostadsområden rustas upp är inte i de kriminellas intresse. Förslummade områden är en god rekryteringsbas. Ett ambitiöst bostadsbolag börjar också nysta i vilka som hyr. Därför lär kriminella motsätta sig upprustningar och gängen har medlen för att pressa andra boende att instämma.
Det finns anledning att vara orolig för det politiska engagemanget i utanförskapsområdena, särskilt om hyresutredningens förslag blir verklighet.