Internationella Engelska skolan i Täby kritiseras för att ha gemensamma regler om hur man klär sig i skolan, bland annat att kjolar inte får vara hur korta som helst. Uppgiften fick många debattörer till vänster att gå i taket. Nyheten levde snabbt sitt eget liv och många fick intrycket att rektorn stod och mätte elevernas kjolar med linjal varje morgon. I själva verket handlade regeln om att kjolen inte bör sluta högre än där handen hamnar om bäraren står med knuten hand och raka armar längs kroppen. Det vill säga att kjolen måste täcka höften. (SVD 30/1)
Exemplen handlar om normer. Elever och föräldrar flyr skolor där normerna är annorlunda än i övriga samhället och söker sig till skolor där traditionella sociala koder upprätthålls. Politikerna verkar inte vilja förstå, eller medvetet missförstå, vad som pågår. När politiken eller myndigheter griper in är det ofta för att tillrättavisa och peka finger åt de vuxna som fortfarande vågar att hålla på normer och gränser.
Ser inte politiken att mycket av friskolornas popularitet och den fortsatta skolsegregationen handlar om att föräldrar vill att deras barn går i skolor där de får lära sig sociala koder och regler som hjälper dem senare i livet?
Det är den efterfrågan som gjort att skolor som Internationella Engelska skolan, liksom många andra friskolor, har kunnat växa så snabbt. Det är inte främst innehållet i undervisningen de konkurrerar med, utan formerna och miljön runt omkring; ordning och reda.
Det för tankarna till andra länders elitskolor. Deras attraktionskraft ligger också minst lika mycket i reglerna och de sociala koderna som i det rent akademiska. Att lära sig hur man uppför sig öppnar dörrar till nya miljöer och hjälper eleven i arbetslivet. Ett namn som Engelska skolan ska naturligtvis anspela på en sådan tradition.
I stället för att skälla på friskolor eller på föräldrar som tar sina barn ur kommunala skolor borde politiker och debattörer till vänster ställa sig frågan vad som hände med den vanliga skolan. När glömde vi i Sverige bort att skolan har som uppgift inte bara att förmedla kunskap utan också att lära ut grundläggande sociala koder om uppförande? Det är faktiskt här som mycket av det kompensatoriska uppdraget ligger.
Kläder och accessoarer som väskor är förstås småsaker i sammanhanget. Men de kan ha stort symboliskt värde när handlar om att skapa en lugn och trygg miljö på en skola. I andra länder används ju ofta skoluniformer. Beslutet om vilka regler som gäller ska förstås ligga på de enskilda skolorna. Det ger en mångfald av skolor. Gillar föräldrar och elever inte reglerna kan de byta. Och de skolor som brottas med vikande elevunderlag kan titta på vad de mer lyckosamma gör annorlunda.