Varningar om ”roterande bortkoppling av elnätet” möttes med gäspningar. Det där var ju säkert bara upphaussad skräckpropaganda från en halsstarrig kärnkraftsvänlig borgerlighet. Sådana där saker blev ju aldrig verklighet i Sverige. Det var på den tiden enskilda miljöpartister skröt om hur de bidragit till att lägga ned kärnkraft.
Sedan fick Ringhals 4 problem med sin återstart, och tillsammans med ett nytt energilandskap i Europa fick det Svenska Kraftnät att konstatera att risken för bortkopplingar gått från låg till reell.
Med vana trogen gjorde det offentliga medvetandet ett mentalt lappkast från att ingen behövde kärnkraft till att alla behövde spara el.
Genom nedläggningen av svensk kärnkraft och kriget i Ukraina har det blivit uppenbart för de flesta att vi behöver kärnkraften. Men lika uppenbart är att vi behöver hantera situationen här och nu.
Enskilda personer kan påverka förbrukningen i viss mån, men det är svårt att sluta tvätta och duscha och det blir snabbt ogästvänligt att sänka innetemperaturen i någon större utsträckning.
Incitamenten saknas inte. Den egna räkningen blir mindre och det handlar också om solidaritet. Om förbrukningen minskar sjunker priset för alla. Några procent mindre elanvändning när trycket är som störst minskar priset avsevärt.
Likaså minskar risken för frånkoppling. Enligt Svenska Kraftnät gör en tvåprocentig minskning av konsumtionstopparna att risken för bortkoppling minskar med fem gånger.
Samma sak gäller för kommunen. Kommunen är en stor elkonsument och bör se över vad man kan göra på kort sikt, både för sin egen och för andras skull.
Det är också vad ett klokt uppdrag från kommunstyrelsen till kommundirektören syftade till. Med målet att minska elförbrukningen med fem procent under vintern. I början av november redovisades de åtgärder som tagits fram.
Det är överlag ganska måttliga insatser som presenteras. Dels sådana som rör alla kommunala verksamheter, såsom att släcka och stänga av apparater för att minimera förbrukningen som inte behövs. Möjligen självklara åtgärder, men som kan behöva fastställas och påminnas om för att de ska bli verklighet.
Dels rör det sig om specifika åtgärder som minskad användning av bastuanläggningar, justerad temperatur i idrottshallar och mindre belysning på vattentornet. Inga storvulna åtgärder med andra ord. Men att vänta med att spola isen på bandybanan i Gamleby till den 1 december gick inte för sig. Där satte kommunstyrelsen stopp.
Noterbart är också att kommunen inte fått för sig att börja släcka gatubelysningen. Efter att andra kommuner tagit till denna mindre kloka åtgärd har det funnits oro att det skulle ske även här. Kommunen avser förvisso att låta julbelysningen ersätta viss ordinarie gatubelysning, för att inte elförbrukning ska öka på grund av julbelysningen. Men man får hoppas att det inte påverkar upplysning och trygghet negativt. Det finns bättre saker att spara in på än tryggheten att röra sig ute under vintern.
Den verklighet som många varnat för inför döva öron har nu slutligen ramlat ned som en insikt i det offentliga Sverige. Och börjar så smått att påverka kommunernas invånare. Om det räcker för att undvika roterande bortkoppling återstår att se.