När finansminister Mikael Damberg (S) lade fram den ekonomiska vårpropositionen för 2022 på tisdagen (19/4) blev det, trots låga förväntningar, en besvikelse. Regeringen vill anslå 34 miljarder kronor ytterligare till budgeten, detta utöver 37 miljarder som redan har föreslagits i extra ändringsbudgetar under våren.
Att så stora summor utskrivs utanför det ordinarie budgetförfarande är troligen nödvändigt. Effekterna av coronapandemin har ännu inte helt avtagit, och det pågående kriget i Ukraina skapar nya problem. Då är det dock desto viktigare att skattepengarna nyttjas för rätt ändamål. Det gör inte regeringen.
Efter påskhelgens våldsamma kravaller står det klart att rättsväsendet fortfarande saknar förmåga att upprätthålla lag och ordning i hela landet, trots justitieminister Morgan Johanssons försäkringar om motsatsen. Att Polismyndigheten bara får tillskott på två miljoner kronor av Damberg, medan åklagare, domstolar och kriminalvård endast får en miljon vardera, är minst sagt olyckligt.
Damberg missade även möjligheten att höja svensk försvarsförmåga. Trots att regeringen har satt som mål att lägga två procent av BNP på Försvaret, har det inte följts av några konkreta tidsplaner. Av de 40 miljarder kronor som skulle krävas har hittills bara två miljarder kronor mer anslagits. Ytterligare tillskott nu hade skickat en tydlig signal att regeringen menar allvar med upprustningen, men inga nya pengar tilldelas Försvarsmakten i vårändringsbudgeten.
I stället går som exempel nästan fyra miljarder kronor extra till klimatbonusen för bilar. Ett system som i praktiken låter bensin- och dieselbilägare på landsbygden betala för att storstadsbor ska kunna köpa nya elbilar.
Värst är regeringens allehanda stödpaket. I sak är det förstås rimligt att hjälpa hushållen i detta svåra ekonomiska läge, men förslagen på elbidrag, bilbidrag och garantitillägg är enbart tillfälliga plåster på såren. De åtgärdar inte grundproblemen med för höga skatter och kontraproduktiv klimatpolitik, såsom reduktionsplikten. Dessutom är det slående att pengarna för dessa stöd betalas ut månaderna precis innan valet.
Valfläsket stjäl utrymme för verkningsfull finanspolitik i kris. För att stödja såväl hushållen som ekonomin överlag vore det bästa att sänka skatten på arbete. Det skulle dels hjälpa arbetande hushåll och minska trycket att höja lönerna, vilket riskerar att skapa en ond inflationsspiral. Dels ökar det drivkrafterna att söka och ta jobb vilket minskar arbetslösheten och ökar produktionen.
Sverige behöver en budget som både stärker statens kärnuppdrag och hanterar den ekonomiska krisen. Det får vi inte med Socialdemokraterna vid makten.