Snart lär storbanken Nordea formellt fatta beslut om huruvida bolaget ska flytta huvudkontoret utomlands. Detta enligt uppgifter i SvD (19/5). Om regeringen är nervös över det kommandet beskedet framgår inte, såväl finansminister Magdalena Andersson (S) som finansmarknadsminister Per Bolund (MP) har behållit sina maniska masker under hela processen.
Nordeas reaktion, att utreda en flytt av huvudkontoret till Helsingfors eller Köpenhamn är lätt att förstå. Regeringens nya bankskatt skulle drabba Nordea hårdast av alla svenska banker och upp emot tre procent av vinsten skulle gå förlorad. Allt på grund av den rödgröna regeringens skadliga förhållande till skattehöjningar.
Regeringens beteende påminner om en missbrukares. För att få sin reformfix är regeringen beredd att göra vad som helst. Därför är nu bensin- och dieselskattehöjningar automatiserade, flyget ska straffbeskattas, fler ska betala statlig inkomstskatt, avstånd ska beskattas med kilometerskatten, och så vidare. Bankerna lider dessutom fortfarande av sviterna av den globala finanskrisen, förtroendet för bankerna har rasat världen över och även innan var det svårt att hitta någon som ville stå upp för bankerna. Nu är det nästan omöjligt. Men det behövs.
Den föreslagna skatten är en ulv i fårakläder. Det är en konfiskatorisk skatt förklädd till systemskyddande verksamhet. Regeringen vill höja de så kallade resolutionsavgifterna som bankerna ska betala och som ska användas för att hantera krisande banker. Det är åtminstone tanken. Men regeringen vill dessutom ta bort taket för reserven och använda medlen för löpande reformer – det vill säga att pengarna ska gå rakt in i statskassan. Det är en konfiskatorisk skatt utklädd för att lura väljarna.
Finansministerns inställning kan sammanfattas som att hon är villig att hjälpa Nordea att packa. En flytt minskar risken för skattebetalarna, menade Andersson då. Sedan dess har hon dessutom kommit fram till att skatteintäkterna kommer att vara i stort desamma ändå. Nordea beräknar dock bortfallet för statskassan till cirka sex miljarder kronor årligen.
Regeringen har fler skäl att tänka om. Det bör inte locka att dra i gång valrörelsen medan Stockholmsbörsens största bolag som bäst håller på att flytta huvudkontoret till Helsingfors. Där kan man tala om att den så kallade Sverigebilden kommer att få sig en törn.
När andra länder gör sitt yttersta för att få kvalificerade företag i framkant av utvecklingen att välja att placera sina huvudkontor hos dem väljer Sveriges regering att driva ut redan existerande. Nordea ligger långt fram i digitaliseringen och har ett behov av teknisk kompetens. Det är en bred skara kvalificerade tjänster som kan väntas följa med huvudkontoret utomlands således.
Sverige står givetvis inte och faller med ett företag, inte ens en systemkritisk storbank som Nordea. Men bit efter bit läggs till ett pussel där motivet är att kvalificerade bolag lämnar Sverige. Det är inte något som regeringen bör glädjas åt, än mindre vara stolt över.